När jag tänker efter hur det var när jag var barn, speciellt på sommaren, tror jag att de saker som köptes till oss syskon kan räknas på ena handens fingrar – utslaget på 20 år! Vi tillbringade somrarna på landet (och resten av året i en förort till Stockholm). Min bror fick en gång ett fiskespö. Jag fick en badring. När jag var 12 år ungefär fick jag ta bussen till stan med mina äldre kusiner och på den resan minns jag att jag förutom bussbiljetten hade pengar att shoppa för så det räckte till ett luktsudd. Hm… något mer måste det väl ha varit? Nej, jag tror knappt det.
Häromdagen tittade jag i ett fotoalbum från när jag var i ca 10-årsåldern. Jag bar något hemsytt! Minsann, redan då! Att sy på den tiden (sommarlovsnöje) betydde att ta något ur mormors ”lappa-låda” och göra något av. Vad det räckte till. Att man skulle (eller ens kunde) köpa något relaterat till sömnad hade jag nog ingen aning om. Det var så annorlunda förr. Idag är en fullkomligt naturlig del av sommaren att man åker och köper saker. Skiner solen mer än 2 dagar åker man till Rusta och köper ett parasoll. Gillar barnen att bada åker man och köper allehanda flytutrustning och badleksaker. Är man lite mer alternativ av sig och gillar att sy – t.ex. återbruk (miljöstämplat), då hetsar man på loppisar för att köpa rätt sorts 70-talsmönstrade påslakan. Det finns ingen hejd. Att ha ett intresse idag är till minst 50% ett intresse i att köpa grejer.
Någon skrev i ett inlägg på facebook såhär: ”man är en äkta sytok om man tillbringar hela kvällarna med att lägga tyger i kundkorgarna i varenda tygaffär man hittar på nätet utan att fullfölja köpet!” och igenkänningsfaktorn var hög hos många medlemmar i sygruppen – 95 ”likes”. Jag är själv inget undantag.
Jag bara tänker på att det faktiskt går (eller gick) att leka som barn utan att konsumera i princip någonting. Såhär t.ex.:
Plocka blommor, lägga dem i press, vänta flera dagar, sortera dem efter färg och sort, klistra upp dem på papper, slå upp i en Flora vad de heter, lära sig nya namn, kanske sätta ihop dem till en bok och själv rita ett fint omslag… En lek som står sig.
Brodera (av trådar och garner som redan finns i hemmet) och sylta och safta – och göra egna etiketter. Här hallon-vinbärs-saft. (I och för sig kommer ”sykortet” från en pysselsats som är just KÖPT.)
Så var det förr, i min barndom. Och det försöker i alla fall jag föra vidare till mina barn. Även om vi (jag och min man) är väldigt köplystna. Innan jag hade dragit igång blompress-grejen hann vi köpa ett förstoringsglas med tanken att uppmuntra ungefär samma slags lek. Detta har vi dock inte använt än.
Ett sånt fynd! Ett jättebilligt förstoringsglas från Hem och hobby. Men behövs det för att titta på blommor?
Jaha, vad kan man lära sig av det här lätt moralpanikartade inlägg? Först och främst; att det kan hända att dra ner på shoppingen kan fostra barn som blir specialister på att hålla sig sysselsatta med allehanda (se på mig ;-)). Och för det andra; det är RÄTT att spara (och köpa??) precis allt, för det är ju bara då man kan hälla upp saften på en flaska man har hemma när den är kokt, som man hittar en bra grön nyans till broderiblommans blad, eller ett blixtlås till jackan man vill sy…