Nytt mössmönster till vuxen

Hej därute i novembervintern. Vilket snöoväder som överraskades oss såhär på höstlovet! Alla skidor och pulkor är redan framme, och möss- och vantförrådet inventeras. Den som behövde en ny mössa var min man, och han önskade sig precis en sån här – fleecemössa med uppvik för extra varmt om öronen. Jag sparade mönstret som pdf om någon vill prova att sy!?

Här är mönstret (full bredd är en liggande A4): johans-mossa-monster-2016

fleecemossafoderJag har använt trikå i avvikande färg som foder, men det går med fleece också, även på insidanfleecemossaprofil

Såhär brett är uppviket om man gör mössan så lång som mönstret visar.

fleecemossamarke

I fram har jag sytt dit ett märke som är en bit av ett bomullsband med nottryck. Passar bra eftersom min man är musiklärare 🙂

En enkel beskrivning:

  • Lägg mönstret mot vikt kant. Förmodligen behöver du inte lägga till sömsmån om det inte är till någon med stort huvud (som vi har i vår familj, så jag har lagt på några millimeter så det stämmer med min overlock).
  • Klipp en kort mössdel (mot vikt kant) som ska bli fodret och en lång mössdel (mot vikt kant) som ska bli yttermössan och uppviket (denna del är 20 cm längre än den korta).
  • Sy ihop sidsömmen på båda mössorna.
  • Sy ihop alla små ”torn” med sin ”närmsta granne” så att en rund form bildas till hjässan. På fodermössan sparas en av dessa sömmar – den kommer att bli vändningshålet.
  • Lägg mössorna i varandra räta mot räta och sy fast dem i varandra. Vräng mössan rätt.
  • Sy ihop vändningshålet. Vänd in fodret så att mössan ser ut som den ska. Sy fast tygerna i varandra med några stygn.
  • Sy ev på ett märke i fram (notera att det ska sys fast ”upp och ner och ut och in” eftersom denna kant viks upp).

En liknande mössa har jag gjort beskrivning på med bilder – kolla gärna på denna tutorial för bättre hjälp, även om detta mönster inte är exakt lika.

Bästa hälsningar från klippertill

Har i alla fall sytt några mössor…

Ni undrar väl vart jag har tagit vägen, kära bloggläsare. Det är inte konstigt. Jag har jobbat så mycket de sista fyra veckorna att jag knappt hunnit titta in i syrummet. Det har liksom inte funnits någon som helst tid. Nu ser det lite lugnare ut i almanackan igen och jag hoppas kunna sy lite mer.

Att sy en mössa tar i alla fall inte så mycket tid, det kostar inte mycket, och det kan faktiskt vara en gärning med stor betydelse! För ett par år sedan sydde jag på hösten mössor av alla stuvar jag hade. Mössorna sålde jag i en facebookgrupp jag är med i för föräldrar till barn födda i oktober 2011. En i gruppen har ett barn med hjärtfel. Det inspirerade mig till att stödja hjärtforskningsfonden. Alla pengar skänkte jag till fonden. Förra året sydde jag 20 mössor till barn på en flytkingförläggning. Det är nog den viktigaste sömnaden jag gjort, för överlämnadet av de här mössorna blev starten på en lång vänskap med människor som just rest hit från mellanöstern – en del av dem efter att ha varit på flykt i hela sitt liv! Mötet ledde till att otaliga kassar kläder samlades in, från mig och många andra, och lämnades över. Och sedan kassar av garner, stickor, nålar, tygbitar… Min mormors lugnande fråga ”syr du på något?” blev överförd till detta sammanhang. För har man något att oroa sig för, har man långtråkigt, sitter man och väntar, behöver man skingra tankarna – då är det gott att ha något att handarbeta med, något att sy på. En känsla av att kunna skapa och kontrollera, åtminstone något.

För ett par månader sedan stängdes plötsligt flyktingförläggningen. De som inte redan slussats vidare till lägenheter runt om i länet sattes på en buss till Norrland. Vi satt och grät tillsammans vid trädgårdsmöbeln utanför förläggningen. Det var sensommar och väldigt varmt. Vi kunde, flera av oss, fortfarande inte prata med varandra på grund av språket. Kan man då vara vänner? Ja, på sätt och vis. Man kan känna med varandra, även om man inte förstår. Och så är det väl med flyktingkatastrofen i stort. Det leder till en blandning av möten där man ömsom inte förstår någonting, tycker andra är konstiga, inser att man har samma behov, samma glädje över vackra saker, goda bakverk, gott kaffe. Och det räcker långt. Det sorgliga nu var att de sköra trådarna av socialt nätverk och hemkänsla som satt sig här i Skaraborg skulle ryckas upp och bytas mot något nytt och okänt, om än inom samma land.

Vid sista mötet fick jag ett broderi. Jag vet inte vad det står, men det är en dikt på arabiska som säger att kärleken övervinner allt (kriget). Gjord av restgarner. Detta är som ett manifest över allt vad slöjd kan betyda!

samias_broderi2

Ett broderi av Samia

I år sker inget storslaget av detta slag. Men jag har i alla fall sytt nya mössor åt mina egna barn. Och det är ju roligt det med.

tva-mossor

Mössor hör hösten till

Mer bebispresenter

Den där bebisfilten som jag sytt till en liten pojk som heter Ludwig har inte blivit levererad. Vi har varit lite sjuka här i familjen, och då passar det ju inte så bra att hälsa på en baby. Så länge har jag hunnit fylla på presenten med två bonuspresenter! En vändbar kofta och en mössa. Här kan man säga att jag har hoppat på några viktiga sytrender: Mössa med knut, nedtonade färger (se t.ex. här) – och bloggaren Brallans specialitet – vändbart!Vändbarkofta1Här är koftan i ljusblå variantVändbarkofta2och vränger man den blir den grå!

Jag har läst många tutorial på hur man gör en kofta helt vändbar. Ändå får jag alltid sprätta minst en söm 🙂 Men det är inte så farligt, för generellt sett är detta ett rätt så snabbsytt plagg. Och med stabila babylocken till täcksömsmaskin som snällt och fint kör över alla skarvar utan att lämna ett hoppstygn så går det ännu lättare!

Material: Fleecen är från Ohlssons tyger, stjärntyget från Tygposten, knapparna från Stoff och stil och mudden (som inte är mudd utan någon slags ribb) från Lailas syshop.

Mönster: Till mössan hittade jag en pdf-fil från nätet på länken ovan. Koftan är från Ottobre och den har jag sytt i många varianter, det här är en favorit.

rätten att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet

Nu ska jag berätta något roligt och något som upptagit klippertill-tanke-världen å det starkaste på sista tiden!

Som säkert de flesta andra har jag varit djupt berörd av flyktingarnas situation under sista året och inte minst nu under hösten. Förlamad har jag följt vad som sker genom media och inte minst genom flödet på Facebook. Vad kan man göra??

Flera gånger tidigare har jag skrivit om hur viktigt det varit för mig att i tider av starka känslor, oro och under väntan, få sy och handarbeta. Att ha något för handen – det är så lugnande, så viktigt, så produktivt – både materiellt men också känslomässigt.

Jag förstod i syrelaterade grupper på Facebook att många fungerade precis som jag. Efter bilden på den döde pojken på stranden var det många som ville sy mössor och ge till flyktingar. Jag föreställde mig att mössor nog inte var så viktigt, viktigare skulle nog vara för en människa som flytt att få möjlighet att sy sin egen mössa. Bildligt och bokstavligt. Om jag själv landade i ett främmande land så skulle jag bli oerhört tacksam för att snart kunna börja sy igen. För någon annan kanske det skulle vara att få en kamera igen. En penna. En dator. En motor att mecka med. En fotboll att spela med. Ett redskap att uttrycka sig med.

Men hur – HUR – gör man för att iscensätta denna idé om hjälp och stöd? Det är som att allting ska gå igenom något (kyrkan, kommunen, frivilligorganisationen), och rädslan för att allt ska bli fel är stor. Sms:ar jag pengar till fel organisation, skänker jag kläder i fel storlek, till fel säsong, till orätta händer? Själva hjälpen, och behovet att få hjälpa till, känns som ett nästan lika stort problem som själva kriget. Vilket förstås är jättelöjligt, då proportionerna är orimliga. Men det är också så typiskt livet – att små och stora problem blandas i en och samma gryta.

Hur som helst. Rätt som det var dök det upp i mitt facebookflöde att en avlägsen bekant besökt ett flytkingboende i grannskapet och där förmedlat några leksaker till barnen. Det fanns tydligen 20-talet barn här och ingen hade mössor eller vantar. Jag anmälde mig genast att jag kunde sy 20 mössor. Här har vi dem, sydda i resttyger som svämmar över i mitt tygskåp:

tjugomössor

Såhär blev mössorna liggande. Tjejen som verkade som om hon skulle åka tillbaka med mer grejer till barnen kom inte iväg. Till slut övervann jag min egen rädsla och handlingsförlamning och tog med mig min familj och mina mössor och åkte själv! ÄNTLIGEN! Jag lämnade min påse med mössor till någon som jobbade där och kikade sedan in i ett typ uppehållsrum där det satt några människor. Två kvinnor vinkade glatt och jag satte mig invid dem. De kunde några ord engelska och framför sig satt de med en lista med enkla svenska fraser. ”Vad heter du?”. Känslan av gemenskap som uppstår när man lyckas utbyta en enkel mening med någon från ett annat land, med en annan historia, med ett annat språk, med en obeskrivlig resa bakom sig – den är stark!

Jag ville fråga om allt. Hur är livet i Syrien? När bestämde ni er för att ge er av? Hur var det på båten? Varför valde ni Sverige? Men det är inte lätt. Vi kastade oss istället in i bilen och körde till biltema och köpte två hinkar med sådana här pärlor:

biltema

När vi kom tillbaka vinkade vi åt några barn och visade upp pärlorna. Snabbt som ögat satt vi kanske 15 personer runt ett långbord och gjorde halsband. ”Skicka saxen”, ”röd, blå, gul”, ”en, två, tre, fyra…”, ”hjälp, knyta”. Så gick snacket. Svenskaträning – och nästan som en syjunta, fast ett pärlmöte 🙂

Det blev väldigt tydligt att på detta boende fanns sängar, mat, mobiltelefoner och lite leksaker. Samt 60-talet människor med ett enormt hopp, vilja att överleva, önskan att satsa. Det fanns väldigt mycket kärlek också. Vi besökte ju inte någons hem, men känslan av ‘välkommen’ fanns ändå. Jag ville ju säga välkommen till Sverige genom detta pärl-event. Men en ung tjej ordnade fram en plastmugg med kaffe till mig, mitt i allt, så den som kanske kände sig allra mest välkommen var jag.

plastmugg

Nu kom alla mina tankar och idéer tillbaka om att hjälpa andra att få utöva sitt eget skapande (se artikeln ur FN:s barnkonventioner i titeln på detta inlägg). Till nästa vecka köpte jag upp garn och letade i mina egna välfyllda pyssellådor. Jag googlade på (med hjälp av en kollega som kan arabiska) ”sticka mössa mönster”:

arabiska mönster

Och så packade jag två fulla lådor med grejer som jag tänkte kunde passa både barn och vuxna

wpid-wp-1448219590987.jpeg

På locket skrev jag orden på svenska

wpid-wp-1448219582141.jpeg

Garn, bland annat köpt på Gengåvan

wpid-wp-1447955123742.jpeg

Pärlor och broderiutrustning från Panduro och från mitt loppis-shoppade förråd

Det blev ännu ett härligt möte med nya halsband, broderier, virk- och stickprojekt. Och några nya facebookvänner. När jag kom tillbaka nästa gång fick jag frågor om det fanns mer material, och det fanns det. Min granne hade varit över med två kassar restgarner!

wp-1449038179480.jpeg wp-1449038156528.jpeg

Jag rekommenderar att se den viktiga dokumentären på svt om själva flykten och den första tiden i ett nytt land. Först ångesten för kriget, sedan depressionen över trögheten att komma in i ett nytt samhälle. Känslan när allting tas ifrån en, i vilket ens identitet sitter.

Med detta vill jag uppmuntra alla som känner att de skulle vilja göra något, men som inte vågar, och som väntar på att kommunen, kyrkan eller organisationen ska ge klartecken: Du kan! Det finns behov på så oändligt många nivåer. Allt från att hitta in på arbetsmarknaden till att få dricka en god kopp kaffe. Till att få chans att sticka, spela gitarr, eller träna på gym. Att inte bli utestängd från det konstnärliga och kulturella livet.

Jag tänker också på när jag själv flyttade från en stad i Sverige till en annan när jag var i början av tonåren. Det var så känsligt. Och det betydde så mycket med de som vågade komma fram och säga hej. De två första som gjorde det är faktiskt fortfarande de två från högstadiet som jag är vän med idag.

 

Tofsbollsmössa

Kul att testa en ny mössmodell! En orgie i täcksömmar. Ärligt talat så blev de inte helt perfekta, men jag lagar käckt med vanliga hushållsmaskinen trädd i rätt färg. Ingen ser nåt ändå 🙂 Det är känslan som räknas. Och här är känslan mycket mjuk…

prickigafleecepromenad

Blev bara tvungen att sy en matchande fleecetröja tillprickigfleecetröja

Hur dragkedjan sitter vet jag knappt själv. Men det funkar!

Prickigafleeckläder

Mönstret är för merinoull i mössan och jearsy i tröjan. Men fleece funkar (och är billigt)!

Material: Fleece från tygposten. Tofs från Oaffen.

Mönster: Ottobre höstnummer barn.

Mössor i påskäggen

mössdetalj

Velour som just kommit med postenMössparadMössor till gästernas påskägg som de ska få idag

Japp, idag blir det påskfest här hos oss. Vi kommer börja med ett barkbåtsrace och när vi kommer till änden av bäcken kommer påskharen ha överraskat med att skicka flaskpost (!!) med en mössa till varje gäst och en uppmaning att söka efter en äggömma i skogen. Vi får hoppas att det blir roligt. Det är i alla fall roligt att tänka ut och förbereda.

Material: Tantbiten, en för mig ny affär som jag såg reklam för i en sygrupp på Facebook då de annonserade stor rea. Den här fantastiskt fina (och breda) veluren har jag köpt för 60-70 kr/metern. Så extremt lyckat! Men jag fick vänta över en vecka på att schenker-paketet skulle komma fram och det var ett minus. Många har ju väldigt snabba leveranser upplever jag när man handlar på internet, men det här tog tid. Övrigt material (foder i mössorna som är enfärgad trikå) är från Tygposten utom frottétyget med hjärtan som jag tror är från Strömming design, köpt på syfestival förra året och den randiga interlocken som är från Andersson och Hjalmarsson. Broderierna har min man gjort direkt på mössorna före montering.

Mönster: Eget, men konsekvent förlängt 3 cm.

Pyssla personliga presenter

Nu har jag faktiskt sytt något! En kjol (ej fållad) och en liten rock (ej knappad) (bilder kommer senare). Det känns bra. Handarbete och själ hör ihop på något sätt, så viktigt att processen inte stannar helt. Jag har också haft framme lite tygfärg och gjort följande arrangemang:

wpid-wp-1418886448532.jpeg Tröjan är köpt men trycket är slöjdat

Här har jag bild-googlat på ”Elvis Siluette” och skrivit ut en lämplig bild. Den är sedan utklippt noggrant efter alla konturer. Sedan har jag nålat fast bilden på tröjan och ritat med en svart tygpenna runt bilden, därefter tagit bort bilden och fyllt i hela ”Elvis” med tygpennan. Alltså en mycket enklare variant av tygtryck. Det går nästan inte att misslyckas. Men det blir inte riktigt lika svart som när man trycker med schablon. Good enough, enligt klippertill – ickeperfektionisten.

Det bredvid (det vita) är gjort som en applikation. Jag har skrivit med tygpennan på en bit vit trikå. Pressat vliseline på baksidan och sedan klippt ut rektangeln (det är lättare att klippa rakt när tyget är stärkt). Denna rektangel har jag sedan sytt fast med raksöm. Det funkar att göra så när man har att göra med trikå eftersom det inte fransar upp sig. Ett tips för applikationer av enklare former är att man kan stryka fast den med fållfixband istället för totally stable. Lite enklare och billigare och går nästan lika bra. (Detta finns att köpa hos Bibbis textil).

wpid-wp-1418887675585.jpegPresent till fröken på musikskolan

Nästa projekt är en samproduktion mellan klippertill och lillklippertill. Jag har sytt mössan och Matilda har designat och ritat ”trycket” – ta, titti, ta-a. Det är sedan gjort på exakt samma sätt som ovan, men applikationen är fastsydd med sicksack. Här kan det nämligen bli lite mer påfrestning på sömmen när man drar i mössan och då kan sömmen spricka om den inte tål stretsch. Igår fick Matilda lämna presenten till sin fröken på musikskolan. Jag tror hon blev glad, men jag insåg att mössan var alldeles för stor. Mössor och storlek alltså – det blir nästan aldrig rätt!