Klippertills baksida: Hur jag lagar tights och mjukisbyxor

God söndagskväll kära bloggläsare!

Syr gör man ju av många skäl: för att det är kul, för att det blir fint, ibland för att det kanske är lite billigare (i alla fall än märkeskläder), men också av något slags miljöskäl. Lite utav ett hållbarhetstänk. Att återbruka är trendigt och utmanande, men att laga kläder ska inte heller förglömmas. Det är varken kul eller trendigt, men ändå nödvändigt.

I augusti ser jag att jag skrev ett inlägg om några nysydda kläder till gossen, båda de byxorna har nu fått hål på knäna. Det blir ju så med kläder, bara att inse. Så nu kommer här ett inlägg med tips på hur man kan laga byxor!

laga1

Ju större storlek, ju svårare att laga hål på knäna. Ett tips för vuxenkläder är att sprätta sidsömmen på byxorna innan man lagar. Här har vi stl 116 och då behövs det inte.

laga2

Tips #1: Vräng plagget och pressa fast en bit vliseline över hålet från avigsidan. Försök att liksom ”limma igen” hålet genom att lägga det glipande tyget så tätt ihop som möjligt, och ”fäst” med den påstrukna lappen

laga4

Tips #2: Använd trestegssicksack på symaskinen. Är det ett hål av typen ”reva” så kan det vara bra att börja med att förstärka ”vliselinelagningen” med att först sicksacka över glipan, gå sedan över till trestegssicsack

laga3

Tips #3: Sy från rätsidan och försök välj en tråd i bra färg. Sy hit och dit och kors och tvärs tills det känns stabilt

laga5Triss i lagade brallor!

 

Annonser

Sy ett kuddfodral med endast två sömmar!

Gult är fint i kök! Vi har precis gjort om lite hemma och vi landade i…tutorial8

7 nyanser av gult 🙂 Här kommer beskrivning på hur jag sytt kuddarna (till en mycket billig penning – 100% återbruk).tutorial2Här är det en gammal tryckt duk jag har använttutorial3tutorial4tutorial5tutorial6tutorial7

Välkommen att koppla av på sofflocket!

I somras…

Det känns ju så konstigt att säga så, för sommaren pågår väl fortfarande? Men i och med skol- och jobbstart så blir det så definitivt. Det som är nu är det som kallas hösten och det vi gjorde för ett par veckor sedan var ‘i somras’. Då hade vi i alla fall ett sommarprojekt, jag och min dotter – att sy ett lapptäcke. Detta är ett lapptäcke av minnen av olika klädesplagg som skapats i olika skeden. Det är också en rolig designutmaning för henne som lagt pusslet! Jag har dock fixat med själva sömnaden. Jag kan inte mycket om lappteknik, men så mycket har jag insett att det gäller att sy rakt och passa rutorna mot varandra. Vi kör easy-style och gör allt på overlocken, försöker dock stryka lite då och då. Mycket nöjda!!

Lapptäcke2

Mycket att räkna på här också… och se vad som matchar ihop

lapptäcke3och se till att det blir tillräckligt stort för att mysa med i soffan eller ha som överkast på sängenlapptäcke4

På baksidan tog vi ett gammalt påslakan (och inte typ fleece) för att inte få en för varm filt.

lapptäcke5

Gamla och nya tyger i en salig röra!

Material: Allt som fanns på lager!

Mönster: Vi gjorde en kartongbit på 10×10 cm och använda som mall att klippa efter. Sedan är det bara till att sy ihop, rad för rad och längd för längd. Ett jobb som räcker hela sommaren!

Ipadfodral och en hyllning till syslöjden

Det pågår en debatt om huruvida det är dax att göra programmering till ett skolämne. Ibland ser man argumentet att hur kan programmering INTE vara med på schemat när SLÖJD är det. Ungefär som om slöjd vore det mest otidsenliga och onödiga ämne man kan tänka sig. Som motståndsrörelse har setts t.ex. smörknivsuppropet (läs en bra sammanfattning här).

Själv är jag oändligt tacksam för den slöjdundervisning jag fått. Bra som dålig. Sammantaget har jag fått med mig idén om att allting går att tillverka, på ett eller annat sätt. Den idén spiller över på mycket i livet (det går att odla egen potatis, det går att bygga ett växthus, man kan sy utklädningskläder istället för att köpa, man kan sy sina egna kläder, man kan tillverka ett fodral till sin tamburin etc etc.). Och kombinerat med internets resurser av information så går det mesta att klura ut och genomföra. Det är härligt.

Exempelvis fick jag i uppgift på vår senaste ”jourvecka” på min sons förskola (föräldrakooperativ) att skaffa fram två ipad-fodral till personalen. Jag googlade ”hur syr man ett ipadfodral” och hittade den här fullkomliga instruktionsvideon. Såhär blev mina:

ipadfodralYttertyg är i vattenavstötande material så att de ska gå att ha uteipadfodral2Fodret är sånt där färdigkviltat fodertyg med vadd och knäppningsanordningen var fiffig på mönstret

Material: Allting är sådant som fanns i mina gömmor. Knapparna kommer från Oaffen som jag tyvärr tror inte finns längre.

Mönster: Se länk ovan.

Utklädd till indian

Här kommer ett beställningsjobb från min dotter. Jag tror idén kom ifrån någon tutorial jag hittade på nätet och visade henne – att man kunde göra en indiandräkt av fleecetyg enbart genom att klippa och knyta. Jag modifierade dock idén med tanke på att det nog blir väldigt varmt att springa runt och leka i en fleecedräkt. Jag köpte istället en laddning enfärgad brun trikå. Och oj – vad kul det var att klippa fransar istället för kanta eller fålla!!

Indian1

Notera fransarna på byxorna. Det är en lång remsa av fleecetyg som lill-klippertill (7 år) klippt fransar i med en vass och bra sax. Klipp inte hela vägen in. Lägg remsan mellan tygerna när sidsömmen sys, så blir det så här tufft 🙂Indian2Som dekoration har, även här, lill-klippertill trätt på stora pärlor på fransarna och knutit en knyt – roligt pyssel! En läderrem fungerar som skärp.Indian4

Hönorna spanar in de nya kläderna med stort intresse. De är nyfikna på allt vi hittar på!

Material: Trikå. Välj ett tyg som inte repar upp sig när man klipper i det – så man inte behöver sicksacka. Att tyget krullar sig gör inget. Men vill man ha ordentliga fransar så klipp de ganska långa. När det kom till byxorna var tyget slut, så då använde jag en gammal bit krossad velour jag hade i skåpet.

Mönster: Jag tog ett klänningsmönster ur Ottobre som har en lågt skuren ärm. Men i princip kan man nog ta vad för mönster som helst. Byxorna är ett vanligt tightsmönster som jag klippte upp i sidsömmen för att lägga in sidfransarna. När man klipper fransarna i halsen – tänk på att det då blir en större urringning. Utgå från en väldigt snäv urringning om du provar med ett vanligt mönster.

Fixa upp gamla dockvagnar

 

Vi är med i en föräldrakooperativ förskola, och där ingår det att vara jourfamilj med jämna mellanrum. Då får man ansvar för att laga och fixa sådant som är trasigt. Jag fick ett roligt uppdrag på vår sista jourvecka: Att rädda två dockvagnar som var färdiga för soptippen.

vagn_1

Jag kan hålla med om att den här vagnen har sett sina bästa dagar…

vagn_2

Jag började med att klippa av klädseln från vagnen på sidorna. I ryggfästet kunde man ta loss en del på vagnen så att man inte behövde klippa bort tyget.

vagn_3

Jag la ut den gamla dockvagnsklädseln på en bit vaxat tyg och klippte med en centimeters sömsmån runt om, utom vid de tre ändarna där tyget skulle fästas i vagnen, där la jag på ca 4 cm. Jag klippte sedan ut en likadan mönsterdel i ett vanligt bomullstyg. Dessa bitar syddes sedan ihop räta mot räta med ett vändhål sparat öppet. Vräng så rätsidan kommer utåt. Knöla sedan in den gamla klädseln i det nya fodralet och sy igen vändhålet. Anledningen till att återanvända den gamla är att det i sitsen finns en liten förstärkning (på just dessa två sulkys) som då inte behöver kasseras. På den ena hade denna blivit lite klen, och där la jag in ett gammalt plastlock som extra stöd. Där sydde jag sedan en raksöm runt plastlocket från rätsidan för att hålla det på plats.

vagn_4

Ryggdelen vek jag ner mitt extra tillägg på 4 cm och sydde en kanal och trädde fast på den del som gick att ta lös från vagnen.

vagn_5

På sidorna var det betydligt trixigare. Jag försökte sätta tryckknappar, men det gick inte i det vaxade tyget – det blev för tjockt. Till slut fick jag hjälp att hålla symaskinen i luften så att jag kunde lägga in hela dockvagnen med tyg och allt och sy den här sömmen på plats. 

vagn_7

I bak hängde jag en liten snabbsydd påse, typ ”skötväska”. All lek blir roligare om man kan lägga till att få bära runt på konstiga pryglar. En dockfilt, lite småbilar, eller varför inte fylla påsen med sand från sandlådan? 😉

vagn_8

Enklast möjliga. 

Den andra dockvagnen fick ett blixtenband på sin påse och en rosa bit fleece som filt, samt ett blixtenband som ”säkerhetsbälte” för nallen.

Nu vet alla sytokar vad ni kan fynda på loppis i sommar och sedan fixa och sedan sälja dyrt eller ge bort i present!? 🙂

 

 

rätten att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet

Nu ska jag berätta något roligt och något som upptagit klippertill-tanke-världen å det starkaste på sista tiden!

Som säkert de flesta andra har jag varit djupt berörd av flyktingarnas situation under sista året och inte minst nu under hösten. Förlamad har jag följt vad som sker genom media och inte minst genom flödet på Facebook. Vad kan man göra??

Flera gånger tidigare har jag skrivit om hur viktigt det varit för mig att i tider av starka känslor, oro och under väntan, få sy och handarbeta. Att ha något för handen – det är så lugnande, så viktigt, så produktivt – både materiellt men också känslomässigt.

Jag förstod i syrelaterade grupper på Facebook att många fungerade precis som jag. Efter bilden på den döde pojken på stranden var det många som ville sy mössor och ge till flyktingar. Jag föreställde mig att mössor nog inte var så viktigt, viktigare skulle nog vara för en människa som flytt att få möjlighet att sy sin egen mössa. Bildligt och bokstavligt. Om jag själv landade i ett främmande land så skulle jag bli oerhört tacksam för att snart kunna börja sy igen. För någon annan kanske det skulle vara att få en kamera igen. En penna. En dator. En motor att mecka med. En fotboll att spela med. Ett redskap att uttrycka sig med.

Men hur – HUR – gör man för att iscensätta denna idé om hjälp och stöd? Det är som att allting ska gå igenom något (kyrkan, kommunen, frivilligorganisationen), och rädslan för att allt ska bli fel är stor. Sms:ar jag pengar till fel organisation, skänker jag kläder i fel storlek, till fel säsong, till orätta händer? Själva hjälpen, och behovet att få hjälpa till, känns som ett nästan lika stort problem som själva kriget. Vilket förstås är jättelöjligt, då proportionerna är orimliga. Men det är också så typiskt livet – att små och stora problem blandas i en och samma gryta.

Hur som helst. Rätt som det var dök det upp i mitt facebookflöde att en avlägsen bekant besökt ett flytkingboende i grannskapet och där förmedlat några leksaker till barnen. Det fanns tydligen 20-talet barn här och ingen hade mössor eller vantar. Jag anmälde mig genast att jag kunde sy 20 mössor. Här har vi dem, sydda i resttyger som svämmar över i mitt tygskåp:

tjugomössor

Såhär blev mössorna liggande. Tjejen som verkade som om hon skulle åka tillbaka med mer grejer till barnen kom inte iväg. Till slut övervann jag min egen rädsla och handlingsförlamning och tog med mig min familj och mina mössor och åkte själv! ÄNTLIGEN! Jag lämnade min påse med mössor till någon som jobbade där och kikade sedan in i ett typ uppehållsrum där det satt några människor. Två kvinnor vinkade glatt och jag satte mig invid dem. De kunde några ord engelska och framför sig satt de med en lista med enkla svenska fraser. ”Vad heter du?”. Känslan av gemenskap som uppstår när man lyckas utbyta en enkel mening med någon från ett annat land, med en annan historia, med ett annat språk, med en obeskrivlig resa bakom sig – den är stark!

Jag ville fråga om allt. Hur är livet i Syrien? När bestämde ni er för att ge er av? Hur var det på båten? Varför valde ni Sverige? Men det är inte lätt. Vi kastade oss istället in i bilen och körde till biltema och köpte två hinkar med sådana här pärlor:

biltema

När vi kom tillbaka vinkade vi åt några barn och visade upp pärlorna. Snabbt som ögat satt vi kanske 15 personer runt ett långbord och gjorde halsband. ”Skicka saxen”, ”röd, blå, gul”, ”en, två, tre, fyra…”, ”hjälp, knyta”. Så gick snacket. Svenskaträning – och nästan som en syjunta, fast ett pärlmöte 🙂

Det blev väldigt tydligt att på detta boende fanns sängar, mat, mobiltelefoner och lite leksaker. Samt 60-talet människor med ett enormt hopp, vilja att överleva, önskan att satsa. Det fanns väldigt mycket kärlek också. Vi besökte ju inte någons hem, men känslan av ‘välkommen’ fanns ändå. Jag ville ju säga välkommen till Sverige genom detta pärl-event. Men en ung tjej ordnade fram en plastmugg med kaffe till mig, mitt i allt, så den som kanske kände sig allra mest välkommen var jag.

plastmugg

Nu kom alla mina tankar och idéer tillbaka om att hjälpa andra att få utöva sitt eget skapande (se artikeln ur FN:s barnkonventioner i titeln på detta inlägg). Till nästa vecka köpte jag upp garn och letade i mina egna välfyllda pyssellådor. Jag googlade på (med hjälp av en kollega som kan arabiska) ”sticka mössa mönster”:

arabiska mönster

Och så packade jag två fulla lådor med grejer som jag tänkte kunde passa både barn och vuxna

wpid-wp-1448219590987.jpeg

På locket skrev jag orden på svenska

wpid-wp-1448219582141.jpeg

Garn, bland annat köpt på Gengåvan

wpid-wp-1447955123742.jpeg

Pärlor och broderiutrustning från Panduro och från mitt loppis-shoppade förråd

Det blev ännu ett härligt möte med nya halsband, broderier, virk- och stickprojekt. Och några nya facebookvänner. När jag kom tillbaka nästa gång fick jag frågor om det fanns mer material, och det fanns det. Min granne hade varit över med två kassar restgarner!

wp-1449038179480.jpeg wp-1449038156528.jpeg

Jag rekommenderar att se den viktiga dokumentären på svt om själva flykten och den första tiden i ett nytt land. Först ångesten för kriget, sedan depressionen över trögheten att komma in i ett nytt samhälle. Känslan när allting tas ifrån en, i vilket ens identitet sitter.

Med detta vill jag uppmuntra alla som känner att de skulle vilja göra något, men som inte vågar, och som väntar på att kommunen, kyrkan eller organisationen ska ge klartecken: Du kan! Det finns behov på så oändligt många nivåer. Allt från att hitta in på arbetsmarknaden till att få dricka en god kopp kaffe. Till att få chans att sticka, spela gitarr, eller träna på gym. Att inte bli utestängd från det konstnärliga och kulturella livet.

Jag tänker också på när jag själv flyttade från en stad i Sverige till en annan när jag var i början av tonåren. Det var så känsligt. Och det betydde så mycket med de som vågade komma fram och säga hej. De två första som gjorde det är faktiskt fortfarande de två från högstadiet som jag är vän med idag.