Begravningsklänning

En mycket älskad släkting har gått bort. Vi var alla i familjen väldigt fästa vid henne och hon gav så mycket kärlek. Hon fick leva i många år och vi fick ett fint farväl precis före påsk, så det känns högtidligt att få vara med på hennes begravning. Det är mycket sömnad i samband med födslar här i bloggen, men detta inlägg handlar om sömnad till begravning. Vår äldsta ska följa med på begravningen, och även om barn inte ”måste” ha svart, kände jag att det ändå kunde vara fint.

I samband med att den gamles hus skulle tömmas så fick vi komma och bli vid en del vackra textilier. Det var mest gardiner, men också några dukar och ett gammalt nött förkläde i siden och spets. Jag vet inte, men jag gissar att förklädet har använts just i samband med begravning, kanske vid servering på en minnesstund? Detta förkläde tog jag med mig hem, för jag tänkte att det kanske gick att återbruka på något sätt. Det blev knytbanden som jag klippte av och sydde fast i midjan så att det blir en rosett i bak:

svartklänning_bak

Knytband som fått följa med på den nya klänningen

svartklänningfram

Framstycket är en historia för sig. Först försökte jag göra en slags spetskrage, men det blev fel i grunden för jag hade klippt halsen för stor. Det slutade med att jag klippte ut en del av framstycket och skarvade i ett nytt tyg, velour utan glitter. Krångligt, men blev till slut ett lyft för modellen faktiskt.

MatildaApril2016

Min fantastiskt fina dotter

Material: Minnesmaterial från förr i tiden, kombinerat med en stuv av glittrig syntet-velour (vad kan det heta??) från Ohlssons tyger.

Mönster: Det blev en spontandesign!

Annonser

Formremsa, rynktrådar och spetsdragkedja

Hej alla syvänner. Kan ni också känna ibland att man fastnar i att sy det gamla vanliga? T-shirts och mjukisbyxor. Eventuellt med variation i form av fickor eller applikationer. Men igår när jag lyckades med den där konstiga kragen, då tänkte jag att nu ska jag minsann försöka mig på något annat. Jag letade upp ett gammalt ottobre-mönster och tog fram lite vårfina vävda tyger.Klänning_bak

En kalasklänning blev det

Klänning_fåll

Fållen har jag hittat på själv. Det är en dubbelvikt remsa som jag sytt fast lite under den invikta vanliga fållen, så att den sticker fram någon centimeter.Klänning_gradin

Notera den fina spetsgardinen som hänger i bakgrunden – den har jag fått överta från min gammelmoster.

Gul_dragkedja

Istället för dold dragkedja blev det en spetsdragkedja. Så mycket enklare i och med att den bara syns fast utanpå.

Material: Ohlssons tyger och spetsdragkedja från Oaffen. (En länk till min syrras blogg när hon bloggar om att jag köper detta tyg i Luleå 🙂 Ett presentkort jag fick lösa in härom veckan. Mycket inspirerande tygaffär!)

Mönster: Ottobre, minns tyvärr inte vilket nummer det var.

ANTA UTMANINGEN! Sy något sömnadstekniskt klurigt, gärna i vävt tyg, och lämna en länk så vi får lite inspiration!! Själv ska jag utmana mig själv med att sy en skjorta i nästa steg och kanske en jacka till mig själv!?

Kofta med krage – tutorial för den som behöver MYCKET hjälp

Igår kväll gav jag mig på att sy en kofta med krage. Ojojoj vad svårt det kändes. Jag googlade och frågade i sygrupper för glatta livet. Det finns ju en bra turorial (tack till Syfröken!), och den utgick jag ifrån. Men tyvärr förstod jag ändå inte… förrän jag tänkt och tänkt och gjort om ett antal gånger. Idag tog jag nya tag och då fotade jag alla steg, om det nu är någon mer som kör fast. När man väl fattat är det INTE svårt och det är snabb sömnad. Så det kan hända att jag gör ännu ett försök ikväll. För tyget jag sydde i kanske inte var det bästa. Skönt material, men lite för mycket mönster? Tyget är köpt på Ohlssons tyger i Luleå! men först, en provomgång av en gammal gardin – häng med!

Tips är att först läsa igenom hur Syfröken beskriver att man gör mönstret. Klockren beskrivning! Det mönster jag har utgått från är en t-shirt ur en gammal ottobretidning.

Mycket viktigt att inte göra koftan onödigt lång. Och INTE ringa ur framstycket. Jag har helt enkelt klippt ut framstyckena utifrån samma modell som bakstycket (men med tillägg mitt fram förstås).

Det jag också hade svårt att fatta var att man behöver två omgångar av framstycken. Ett par som blir själva koftans framsida, och två till som fungerar som infodring. Hela framsidan blir alltså fodrad – sydd i dubbelt tyg. Men börja med att lägga dessa ”extraframstycken” åt sidan:

Kofta1 Kofta2 Kofta3 Kofta4 Kofta5 Kofta6 Kofta7 Kofta8 Kofta9 Kofta91 Kofta93

Japp. Nu är formen utprovad. Nu kommer ”den riktiga” koftan. När jag gjorde andra försöket så ”genade” jag lite längst upp på framstyckena, så att det blev lite smalare längst upp (jämför med bilden över – detta ger alltså effekt där jag gjort en röd streckad linje).Kofta94 Kofta95

Här är allt klart utom fåll nertill och ärmarna.

Lycka till med din egen unika odd-molly-kopia 🙂

Heja blå-gult

Blomtröja_1

Så här fin skulle lille gossen varit till Valborg, om det inte vore för att det fortfarande är fleecetröja och termobyxor som gäller… Usch för denna fruktansvärt kalla vår!!!Blomtröja_2

Men vi får väl spara den till svenska flaggans dag 🙂

Alla dessa tutorials på sprund… Denna gången testade jag ett nytt och det var det i särklass bästa jag testat! Läs här. Det blev 100% jämt – tills jag klantade mig lite när jag sydde på mudden i halsen.

Material: Ohlssons tyger och knappar från oaffen.

Mönster: Någon gammal Ottobre-tröja där jag själv lagt till sprundet.

Älvor och enhörningar

älvantyget

Detta tyget!! Bara en mamma till en sex-åring (och en sex-åring själv förstås) kan förstå dess skönhet: Älvor, hjärtan, glitter, älvor med vingar, kaniner med prinsesskronor, fjärilar, balettskor… 

enhörningsset

Toppa genom en modell med puffärm och volangkjol, och ett par prickiga 3/4-tights (som redan har fått gräsfläckar om man tittar noga på fotot)

älvärm

Detalj på denna variant av ärm, för mig ny, den är sydd i dubbelt tyg

Material: Älvorna har jag köpt på Ohlssons tyger i Jönköping. Jag har varit på en konferens där i veckan, och tygtok som jag är tog jag ett tidigare tåg första konferensdagen för att hinna till stadens tygaffär 🙂 Ofta läser man på sociala medier att folk sytt kläder i ”en stuv från Ohlssons”. Nu fattar jag! En fjärdedel av affären bestod av BERG av stuvar. Helt enormt. Men det var så där krångligt att det säljs per kilo, så man har ingen aning om vad det kostar, om det är dyrt eller billigt. Sedan var det mycket tyger som man bara undrar var de kommer ifrån… ganska fula och ganska sunkiga. Men så klart gick det att göra riktiga fynd. Jag fick med mig en del som kommer synas så småningom på bloggen, förmodligen till härliga sommarklänningar. Trikåutbudet var en skön blandning av billigt och dyrt. Inte så mycket, men lite originellt, med blandade leverantörer (Lillestoff, Ernst osv.) Det prickiga tyget har jag köpt på Tygposten i Skövde.

Mönster: Båda mönstren är från aktuellt Ottobre-nummer 3/2015. Jag har sytt stl 122, men obs att modellen är extremt kort. Det blir mer som en tunika. Om man vill ha det som en sommarklänning borde man kanske lägga till en volang till. Jag har struntat i bandet i ryggen och ringat ur bakstycket som på en vanlig t-shirt. Jag gjorde också mudd i halsen i stället för kantning. I övrigt har jag följt mönstret till punkt och prickar.

Om att rynka: Alltid en spännande fråga hur man ska lösa rynkningen. I förra volangklänningen jag sydde rynkade jag med framilonband som det står i beskrivningen. Nu hade jag slut på detta, och då finns ju andra (billigare) sätt. Ärmkullen har jag sytt med rynktråd. (Sy en raksöm på vanlig maskin, med långa stygn (4) och utan att fästa tråden, dra sedan i tråden så att det väckar sig. Helst ska man sy dubbla rynktrådar.) Det KAN bli bra, men det är ganska svårt, speciellt för långa sträckor. I ärmslutet ligger resårbandet på insidan, så där tog jag en vanlig bit resår eftersom det ändå inte syns. Volangerna däremot har jag sytt med hjälp av overlockmaskinen som man ställer på högsta diff. Problemet där är att det ibland inte blir tillräckligt rynkigt. Tricket är att sy långsamt och samtidigt nästan trycka in tyget i maskinen så att det bildas små väck. Fördelen är att det blir väldigt jämt rynkat, det går snabbt och det kostar inget extra. Men nackdelen är att det ändå inte blir tillräckligt rynkat, och det går inte direkt att styra hur rynkigt det ska bli (som om man håller ett resårband som man kan spänna olika mycket). Här stämde det dock PERFEKT mot hur mycket rynk det behövdes enligt mönstret.

Tunika i stl 170

Så var vi hemma från den underbara semestern till Luleå. Mestadels hölls vi på en öde ö (nja, inte helt öde, dock väldigt fri från symaskiner och tygaffärer, däremot full av blåbär, inte så mycket mygg, men underbara kusinbarn). Efter att ha plaskat i havet och rensat blåbär i tre dagar var det dags för tonåringarnas (och deras mammas) önskan att hänga lite i Luleå city. Vi drog in med båten till stadsparken och tittade på härliga musikuppträdanden. När vi skulle åka hem var det bussen som gällde, och när vi nått busshållplatsen visar det sig att vi står på en trafikerad väg med 17 minuter tills bussen ska gå och en 3-åring som inte är det minsta lätt att stå stilla med på en busshållplats under sådana oceaner av tid. Man blev liksom tvungen att lyfta blicken och tänka snabbt – vad kan vi hitta på – nu – i sisådär 16,5 minuter?? Då visar det sig att vi står mitt utanför Ohlssons tyger! En händelse som ser ut som en tanke. Jag drar med mig hela sällskapet och rusar in. Nu var det ju verkligen inte därför vi åkte till Luleå – för att köpa tyger – men jag tog det här gyllene tillfället i akt att låta min systerdotter välja ett tyg som jag kunde sy något åt henne i. Lagom till att hon ska börja högstadiet. (Hur tänkte jag?? Vill man ha hemsydda kläder när man börjar högstadiet, hm, det är frågan ;-)). Hon valde ett jättehäftigt tyg som påminner mig om plastmuggar i sommarstugor från 1970-talet…

Vi diskuterade om det skulle kunna bli en luvtröja eller en t-shirt, men det måste ju bli något jag har mönster till och som tyget passar till. Jag hittade ett karaktärsstarkt mönster ur tidningen Ottobre 5/2012 (senaste). Klippte till, sydde ihop, och provade. K_A_T_A_S_T_R_O_F! På mig satt klänningen som en gravidklänning. En mer missanpassad storlek kan jag inte tänka mig. Jag ringde och frågade om lite mer exakta mått. Det visade sig att den var ca 15 cm för bred!

Jag mätte, klippte av sidorna och sydde ihop den igen. Men nu har jag smärre ångest för att den å andra sidan har blivit för smal. Vad lär man sig på detta? Sy aldrig till någon där det inte finns ett PLAGG att jämföra med under sömnadsgången, som man vet passar. Nu ska jag lägga den här tunikan på lådan och hoppas på det bästa!