En tiger!

En sån här fin tiger kan hon rita som ska få de här kläderna

Det var lika fantastiskt och roligt som jag hoppats att sy på maskinen. Underbart. Igår kväll sydde jag en rad dregglisar för att liksom sy in mig. För det första blev sömmarna perfekta. Men inte bara det. Maskinen liksom ”sög” in tyget, så även om jag sydde lite vingligt så blev det rakt 🙂 Det kallar jag bra maskin!

Här kommer nu ett premiärset. Det var lite knepigt att sy, för det är först sytt på den gamla maskinen och sedan ”lagat” på den nya genom att jag har sytt över de gamla sömmarna där jag kommer åt.

Mönster: Jag har på fri hand modifierat mina gamla favouritmönster på byxor och t-shirt från sykurser.se, men jag har ritat om och lagt till detaljer i ganska stor utsträckning. Det ska vara ca stl 104. Jag har provat att göra mudd på ett nytt sätt efter en gammal beskrivning jag hittade här av bloggaren Älsklingsfrö. Det är en resårkanal i den långa mudden. Det tror jag kommer bli skönt.

Material: Min första tygbeställning på internet, från mjuka tyger/kamelont design. Ekologiska tigrar (interlock) och orange velour. Velouren kändes väldigt stel men den kommer nog sitta fint på. Mudden har jag köpt på Hem och hobby i Hjo. (På tal om höstkollektionen… efter att jag beställt det här tyget fick jag reklammail från Me&I, jag citerar ”Orange är färgen alla pratar om inför hösten.” 🙂 Ärligt talat tycker jag det här blev kanske lite väl eldigt, men ändå rätt kul.

Annonser

Allt kan inte köpas för pengar – men en ny symaskin!

 

Klipps det inte till något i det där syrummet längre, tänker någon kanske. Eller vad händer? Inget, att döma av bloggen. Det är nästan så jag undrar själv.

För en vecka sedan fick jag nog. Jag hade köpt värsta supercoola tygerna på internet (för första gången – det var skrämmande enkelt ;-)) och trixat och fixat med mönster och sytt ihop ett par fina byxor. Men när jag granskar dem noga kan jag inte längre blunda för att: Sömmarna ser verkligen förfärliga ut! Ibland vill man inte låtsas om att man faktiskt inte alls hittat rätt inställningar på trådspänningen, eller att knivarna kanske är slöa, nålen fel, stygnplåten smutsig… you never know. Overlockmaskiner är för mig fortfarande mysterium.  Men så mycket förstår jag som att det inte är rätt när sömmen glipar, det blir hoppstygn osv osv. Inte ett plagg till på detta sätt tänkte jag och tog resolut med mig maskinen in till symaskinsaffären där jag köpte den.

Det blev en speciell shoppinglördag. Först började vi med en snabb tur, trodde vi, till den bästa second hand butiken i Sverige som råkar ligga i Skövde (Gengåvan). Jag tror vi skulle titta på en liten byrå till lekrummet, men ut kom vi med

  • en växasäng
  • en hipp retrobyrå
  • en till hipp retrobyrå i en annan storlek
  • en ganska ful men praktisk pall
  • ett bilgarage, samma som älsklingskusinen har som var en populär leksak när vi var där i somars
  • en fin gammal brioskallra
  • en vävstol som blir en bra julklapp om någon år?
  • en charmigt nött kökssoffa med praktisk förvaring att ha framför kaminen här hemma

Oj, tänker någon kanske nu, det måste blivit dyrt!? Nej, ca 1000 kr och sedan en hemkörningsavgift på det. Motsvarande på IKEA skulle väl kosta sisådär 10 000 kr och på MIO 15 000 kr. Här tjänades det plötsligt en hel del pengar alltså, kan man tänka…

Sedan kommer vi till symaskinsaffären. Där gick jag in för ett år sedan utan att någonsin ha sett en overlock och sa att jag ville ha en sån maskin man kunde sy i trikå på, för det hade jag läst på internet. Svårt handikappad av foglossning och i gigantisk storlek. Nu 11 månader senare hade jag med mig min lille son som kröp hit och dit i affären och ut på gatan. Frisk och fin och glad. Det var något gripande över det. Och över att jag faktiskt blivit så fast i det här med sömnaden. Jag älskar det verkligen. När vi konstaterade att det kanske var läge att skicka maskinen på service kände jag mig helt nedstämd. Ingen symaskin på kanske en månad?? Nä, skulle jag kanske istället… jag som just tjänat så mycket pengar… 😉

…hem och googla och pejla på forum och bloggar. Skulle jag kanske köpa en fruktansvärt mycket bättre maskin, en av märket Babylock? Jag är inte den första som kommer på idén. Kolla här på facebook:

”Jag vet ingen som ångrar sin baby”

”Babylocken är fantastisk! Krånglar aldrig!

”Babyn är miljoooooner gånger bättre”

Det är nu eller aldrig. Efter servicen ska den gamla maskinen säljas och inom några få dagar ska jag hämta en sprillans ny supermaskin. Oj vad kul det ska bli! 🙂 Hoppas kunna visa ny fina superplagg här i bloggen!

 

Klippertill släpper höstkollektionen ;-)

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är för roligt att sitta vid datorn och surfa igenom höstens alla klädkollektioner (t.ex. Blingo och Me&I) och sedan tänka, nä, jag vill ha det såhär istället, gå till syrummet och sätta igång! Det var det som var min dröm när jag köpte overlocken för snart ett år sedan.

Material: Ljusblå ribb och mörk jeansblå stretchvelour från Stoff och stil, tryckknappar från Bibbis textil. Försöker få ett hum om det är dyrt eller billigt att sy egna barnkläder, här kommer en enkel beräkning: Ribbtyget gick på ca 40 kr och velouren 70 kr. Ribben tog slut nästan helt och av velouren kan det nog bli ett par byxor också. Billigare med rea på kapp-ahl kanske, men dyrare med vad som helst från Me&I!

Mönster: Undertröjan är klippt efter modellen Mint i Ottobre 4/2012 stl 80. Fast jag har gjort den lite smalare och rejält mycket längre. Lille pojken vill inte längre ligga still så man hinner knäppa en body på honom, då tänker jag att det kanske funkar bra med en sån här lång tröja som ändå inte hasar upp ur byxorna när man stoppat ner den? Jag har inget sprund i bak som på mönstret, istället ett knäppsprund fram istället (efter beskrivning här). Luvtröjan är en variant ur samma nummer av ottobre, men jag har ritat om huvan som jag tyckte var onödigt stor och klumpig. Jag struntade också i att göra den helfodrad och med fickor (som skulle se ut som vantar!?).

Helt utan finess: Snyttrasor

 

Det går mot hösten. Det märker man på att man inte längre hinner (a) få de små att somna, (b) klippa till och sy klart ett plagg och (c) fotografera det medan solen ännu skiner (därför släpar också blogguppdateringarna efter lite). När symaskinen stannar för kvällen har det hunnit bli mörkt och jag och min man samlar oss i soffan över en kopp te och tänker att snart, alt. NUUUU måste vi börja lägga oss tidigare på kvällarna. Snart har det väl även hopat sig såpass att man inte ens kan sy på kvällen längre utan måste jobba. Det är ju så det brukar bli.

Att det går mot hösten märker man också på att hela familjen är förkylda. Trötta och förkylda barn till trötta och förkylda föräldrar. Därav detta lite småtrista inlägg. Jag orkar inte ens vinkla det som ett käckt och roligt återvinningstipsinlägg. Jag bara konstaterar: Jag tog ett lakan, rev sönder det, overlockade kanterna och hade så tillverkat 9 praktiska näsdukar. (Mönster behövdes inte!)

Ett suveränt klänningsmönster

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fotat med kameran balanserande på en staketstolpe och självutlösarfunktionen 🙂 Lite som sommarens sista suck känns det som.

Material: Ett väldigt tunt och skönt trikåtyg med lite gulspräckligt mönster, lite batikkänsla, som jag köpte en rejäl bit av på min speed-shopping på Ohlssons tyger i Luleå.

Mönster: Sykurser.seHistorien till det här mönstret är rolig och ett bra exempel på gemenskapen som finns på internet för oss med udda intressen såsom t.ex. klädsömnad. Såhär gick det till: Jag köpte en månads tillgång till sykursers mönster och instruktionsfilmer. Tyckte det var bra och mycket användbara mönster, men saknade bilder på hur kläderna kunde se ut i andra tyger osv., som inspiration. Jag, och kanske fler med mig, efterlyste detta på sykursinstruktörens blogg. Sykursinstruktören öppnade en grupp på något som heter Flickr där man delar bilder med varandra. Väl därinne fick jag syn på någon av medlemmarna som sytt en jättefin barnklänning som jag inte lagt märke till tidigare. Jag laddade hem det mönstret, tyckte den var rolig och försökte göra en liknande i vuxenmodell vilket blev lite bra, men inte någon fullträff. Jag la upp bilden på Flickr och skrev en kommentar att jag hoppades på ett mönster enligt samma princip i dammodell. Sykursinstruktören tillverkade ett och nu finns det på sykurser och här är min version! Kul.

Min version är lite förenklad jämfört med originalet. Men jag tänker mig att det går att sy den också i svart t.ex. och göra det som en riktig festklänning med snygga band på mm.

En tröja till, den här med ugglor

Material: Uggletyg från Stoff och stil och en ekologisk naturvit bomullsribb (tror jag det heter?) som jag köpte i en affär i Göteborg (vid Domkyrkan) som skulle läggas ned och hade utförsäljning. Kantning av ärmslut och hals är uggletyget också. Färgmatchningen tygerna emellan är toppen, men hur praktiskt är det med vita, vida, puffiga ärmar?? Inte alls!

Mönster: Tredje försöket med mönstret Pupunen trikåtröja från Ottobre 4/2012, stl. 110. Jag ville försöka sy en lite piffigare tröjvariant till min dotter och bestämde mig för den här modellen när nya Ottobre kom i brevlådan. Men det har inte gått något vidare egentligen. För det första inser jag nu att storleken faktiskt är för stor, hon hade behövt något i 104 i stället. För det andra är halsen för urringad. På den kortärmade varianten jag hade skurit ut löste jag det med en bred halsmudd. På den här försökte jag rynka halsen med framilonband innan jag sydde på kantbandet (eller, först försökte jag rynka efter, men det blev förstås pannkaka, så jag fick sprätta och göra om, och det här blev inte heller lyckat, för jag… orkar inte ens förklara ;-)). Anledningen att det är två olika tyger i tröjan är för att jag skar ut de här ärmarna när tyget inte räckte till den rosa upplagan av tröjan, innan jag kom på en annan lösning med tygskarvning. Jag hade så att säga två lösa ärmar, därav ytterligare en med samma mönster.

 

Äntligen, hängslebyxorna också klara!


Material: Återbruk av egna gamla älsklingsbyxor i grön manchester. Jag har utnyttjat byxbenen så sidsömmarna är original samt fållen nedtill. Jag har inte satt i någon resår vid foten (som på mönstret) utan har bara ett rejält uppvik. Kantning med röd snedslå som jag köpt på loppis samt röda knappar från samma ställe. Jag har bara resår i bak på mina byxor, och där sprättade jag loss en bit av linningen från originalbyxorna och sydde fast, med hällor och allt på byxorna, och sydde dit en resår.

Mönster: Från mammas låda. 1970-tal. Perfekt byxmönster för en som hasar sig fram på golvet.

Blusen är bloggad om tidigare, här.