Syr skärp!

SKÄRPDet här har jag pysslat med ikväll

Ibland är det väldigt skönt att sy något riktigt enkelt som inte kan misslyckas 🙂 Skärp var en sån grej. Bra present tänker jag till barnens kompisar när de fyller år? Eller över huvud taget till lite större barn. Eller till sig själv!?!? De här är i alla fall till mig och mina barn.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Enklare än enklast, men tog ändå några bilder som beskrivning om någon vill prova. Här jobbas det med en enda söm: RAKSÖM 😀

Material: Band 2,5 cm från Oaffen, vävt nylonband från Tygposten (också 2,5 cm, den smala varianten), spännen från Oaffen. Fiffigt nog kan man ju enkelt byta de här spännena om man vill ha olika band till samma spänne!!

Mönster: Inget 🙂 Längden tog jag ca 80 cm för barnskärp och 100 cm för vuxenskärp. Gissar att det hade funkat med kortare för barnstorleken.

Finsömnad till sonen

Tröjasprund

Lilla sötnosen

Material: Randig och enfärgad jearsy från Tygposten och mudd från samma ställe.

Mönster: Jag har följt mönstret på den här tröjan och även följt min egen tutorial på hur man gör ett sprund av den här sorten. Alltså, hade jag inte fotat varje steg hade jag glömt vid det här laget. Det är svårt att sy sprund, men jag stannade på varje bild i bildspelet och gjorde efter det. Åh vad bra det är att ha en blogg en stund som denna!

Variationen den här gången är att jag gjort den pyttelite smalare (för att tyget inte räckte), rejält mycket längre (sonen växer, men generellt tycker jag det är värt att lägga till ca 5 cm på alla tröjor) och så är det ingen krage. Jag vet inte om jag gjorde fel eller om det hände något i mönsterändringen, men halsen blev alldeles för smal. Därför klippte jag av halskanten så den blev större och kantade på nytt. Jag har bara kört med bandkantare ett varv runt. Sedan tyckte jag det var fint med knapphål och riktiga knappar istället för tryckknappar. För att göra knapphål tar jag fram min gamla Huskvarna som fortfarande finns i gömmorna. Den är faktiskt lättare att sy knapphål med än den nya Janomen.

Ärmarna är lite för långa men med muddar går det lätt att vika upp. Nedtill är tröjan kantad (enklast att inte behöva sätta i en extra nål igen). Önskar jag orkade sy sprund på alla tröjor för jag tycker det är så fint!

Nu kan vi mor-son-matcha oss för första gången eftersom jag fått en tröja i samma tyg 🙂

 

Ännu mer från syrummet!

I helgen har det varit ett riktigt beta-av-och-gör-klart-race i syrummet. Jag har lagat utklädningskläder, sytt in en kjol, sytt en mössa till mig och en till min man (som faktiskt har tjatat om att få en mössa hela vintern). Men det är inte bara jag som har varit flitig. Tio små dockor tror jag det har blivit under förra veckan. Här är de flesta samlade för gruppfoto:

Dockorna

Hela dockfamiljen samlad, designade av min egen lill-klippertill

Dockordetalj

Material är här resår, tejp, toarullar, olika slags tyg, tråd, mm.

Av min man hjälper-till har jag beställt en dubbelt så stor trådförvaringsmojäng än den han gjorde förra året. Nu finns det äntligen plats för fler färger i förrådet 🙂

jättetrådförvaring

En gammal gardin ur förrådet har också fått komma upp! Ofållad!! 

Glad ny syvecka alla sybloggsläsare!

Testa att sy min t-shirt!

Randigdamtröja

 

Andra upplagan av den där t-shirten med konstig muddTvårandiga

Två nya favoriter i garderoben!

Vill du prova att rita av och sy den här tröjan? Jag har gjort ett mönster. Rita av mönstret genom att lägga fyra A4-papper intill varandra, ta ut lite mått och rita lite på fri hand, så blir mönstret ditt eget! 🙂

Här har jag försökt spara bilden som PDF: Damtshirtmönster, eller titta direkt på den här bilden:

Damtshirtmönster

 

Lite mått om du vill rita av mönstret i stl 36-38 (det röda på bilden är tejpbitar som jag satt ihop fyra A4-apper med)

Tänk på:

  • Mönstret är mot vikt kant
  • Bak och framstycke är likadana förutom halsringningen, mer urringad fram än bak, går lätt att ändra mönstret här om man vill ha en annan urringning
  • Lägg till sömsmån på sidorna och axlarna, men inte i ärmarna och halsen
  • Om du vill förstora mönstret, flytta det en bit ut från den vikta kanten så blir tröjan bredare
  • Axeln är lite böjd och inte rak som den brukar vara på andra mönster
  • Mudden nertill är dubbelvikt jearsey. Jag har tagit 40 cm (vikt alltså 20 cm) och höftmåttet – 10 cm.

Hur kantar man då?

Jag har bandkantare till coverpro och klipper en 4 cm bred remsa i vanlig jearsy och kör så kallad 4-vik. Inställningarna är som följer:

inställningarcoverpro

 

Inställningar vid kantning

bandkantjearsySåhär ser det ut, jag har bruna ”övertrådar” och turkos ”undertråd” 

Om man inte kantar med maskin finns flera andra sätt! Jag hänvisar till andra tutorials.

  • Kanta med mudd (steg 4 i denna beskrivning)
  • Kanta med resår
  • Kanta med remsa utan bandkantare (steg 8-13 i denna beskrivning)

 

 

 

Inredning i HEN-rummet

henrum1Nya textilier! ”Soffan” är en växasäng från IKEA som vi köpt på blocket och bordet är köpt på Erikshjälpen.

Att sy gardiner lär vara det värsta sytokar vet. Men nu fick jag ett plötsligt infall.

Sedan innan hade vi tyget från Marimekko på väggen. På Tygposten hittade jag tyget ”Happy” som fick bli gardin. Fönstret är ganska smalt, så jag klippte tyget på längden vilket inte är så vanligt när man syr gardiner. Eftersom det är svart i mitten (trädstammen) var det lätt att klippa och sedan overlockade jag bara kanten med svart tråd. Maximalt enkelt och ganska effektfullt. Sedan är det småprickiga tyger till kuddar och lite vimplar av det som blev över.

Ok, nu måste jag ta upp det till och med här i bloggen. Programmet alla pratar om (eller inte alla, men många av mina facebookvänner är uttalade feminister) – Belinda Olssons kamp (se svt-play). Henförskolor! Henförskolor? Är det ett obehagligt psykologiskt experiment som kommer att skada barn? Den frågan ställdes i programmet. Mm… lite extremt kan det kanske tyckas, att starta förskolor där man vägrar kallar pojkar för pojkar och flickor för flickor. Men JAG tycker att det extrema är att det ska behövas en hen-förskola som blir världsnyhet för att lyckas åstadkomma det som pedagogerna sa att de gjorda. Belinda frågade vad som var speciellt hos dem. Förskolläraren svarade:

– Om en pojke kommer till skolan och är stolt över sin nya tröja. Då säger vi inte ”vad tuff du är” utan kanske ”vilket skönt och mjukt material din tröja verkar ha”.

Är det inte helt och hållet självklart? Det är det för mig. Det obehagliga experimentet, om något, är snarare att pojkar ska bära upp alla hårda markörer så tidigt i livet? Eller att de ska sova i egna rum? Eller att de ska ha I-pad. Grejen är att allting är kulturellt och trender kommer och går. Inget är normalt mer än högst temporärt.

Ibland diskuterar vi här hemma om rosa är en tjejfärg (jag och min dotter). Hon tycker det. Jag säger att det är så som modet är just nu. Men för några år sedan såg det annorlunda ut (Kolla detta klipp på legendariska pojkgruppen The Pinks). Killar hade fräscha vita byxor och mjukt pastellfärgade luftiga toppar. Det var tider det. Det var inget psykologiskt experiment, det var modet och ansågs normalt.

Problemet – och det är verkligen ett problem – med olika behandling av flickor och pojkar är att det ger dem olika handlingsutrymmen och därmed olika möjligheter att lära sig saker, utveckla förmågor, och därmed öppnar sig olika utbildningsvägar och det leder till olika löner. Inte bara det. Det leder antagligen till att en del mammor säger att de inte har något gemensamt med sina söner, att de inte kan prata, att de inte kan GÖRA något ihop. Det är nästan det värsta tycker jag.

Men, hen – äh, jag vet inte. Jag läste ett forskningsarbete när någon tagit till sig det här och ville skriva så att vi läsare inte skulle kunna genusbestämma barnet. Därför var alla barn anynomiserade, vilket de i princip alltid är i forskningsrapporter, men inte genom att kallas fingerade namn utan genom att konsekvent kallas för hen. Jag märkte att jag som läsare inte kunde tänka på annat än att just de här varelserna var anonymiserade könsfigurer. Varför inte kalla dem för barn? (Det rörde sig om en studie om samspel på småbarnsavdelning, alltså 1-2-åringar).

Vårt hen-rum, eller låt oss säga barnrum, är gemensamt för husets lilla flicka och lilla pojke, och därför (nä, inte därför, utan för att det är fint) är färgerna rosa OCH blått, och dessutom grönt.

henrum3Här samsas alltså docksängen med tågbanan, bilgaraget med låtsasmaten – alltså sånt som BARN tycker om att leka med

henrum2Och hit in har den tidigare så hopplöst skräpiga gamla IKEA-hyllan fått flytta efter att syrummet fick andra hyllplan. Notera att ett av skåpen får fungera som spis med påklistrade pappcirklar som ska föreställa plattor.

henrum4

Hoppas vi kommer orka måla om taket också någon gång…

Just nu är vi nöjda men till sommaren kanske vi hoppar på någon annan trend 🙂

Syrummet, del 2!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Varsågod, ett bildspel på försöket till ännu lite mer ordning i kaoset.

Face it: Att sy är en skräphobby! Det dammar, det skräpar, det samlar på sig, det bildas högar, det hamnar trådar och nålar på golv och överallt. Det GÅR inte att begränsa. Inget klippbord är stort nog. Men, min utgångspunkt för inredning av syrummet är att det ska vara så trivsamt i grunden att det ändå inspirerar till att städa, och då ska städningen gå snabbt. Nyckeln till att få det att gå snabbt är att allting faktiskt har en plats. Såhär ser min lösning ut just nu!

Först – två bänkskivor á 2 meter från Beijers. På dem 10 smala ben från Cheapy. Ena bordet är för mig och symaskinerna, andra bordet är arbetsplatser för barnen och deras om möjligt än mer stökiga projekt.

Sedan –  konsoller och hyllplan från Beijers, maxat upp i taket. Detta i ett försök att få upp alla kartonger med kanske-bra-att-ha-tyger och mönster från golvet till ett ställe där de inte är i vägen för dammsugaren.

Nu – Ett nylonband (samma sort som brukar vara på väskor, typ ryggsäckar eller axelremmar) som är trätt igenom konsolerna (svårt då dessa är några millimeter smalare än banden). Vid varje konsol sitter en liten träkloss och i den här bandet fäst med popnitar. Bandet är tjockt och bra att fästa klädnypor i. Sedan har jag improviserat fullständigt och huller-om-buller-sytt lite fack till det nödvändigaste. Speciellt viktigt tycker jag det är att hålla reda på skruvmejslarna med vilka man sätter fast bandkantaren och byter nålar med. En nåldyna för lite nålar är också bra, även om jag inte just nålar så mycket när jag syr. Varje liten förvaringspryl har fått bomullsband på sig så att man kan knyta fast dem runt bandet.

Kostnad för denna lösning: 28 kronor för bandet. Resten är spillbitar från förrådet. Prisvärt tycker jag! 

Ett set – inte ett hoppstygn! Yes :-)

ElefanterMitt inne i buset 

Elefanter2

Senaste mysbyxtrenden – liten smalare byxvidd nertill

Mycket glädje i den här sömnaden! För det första – jag har lyckats få till en mängd olika sömmar med cover-pron på det här settet utan att få ett enda hoppstygn och utan att behöva sprätta och sy om en enda gång. Det är nog första gången. För det andra – jag var hemma hos en mamma häromdagen och kikade lite närmare på hennes reafynd (jag älskar barnkläder i alla former!). Ett par mjukisbyxor på rea på Polarn och Pyret kostade 170 kr tror jag hon sa. Jämför man hemsytt med kläder från bytardagar eller loppis så är de förstås dyra. Men skulle man handla märkeskläder till barnen under de här åren när de växer så är det MYYYYCKET billigare (om man inte alltid köper dyraste tyget). Jag insåg att jag nog faktiskt har eller kommer att tjäna in mina symaskiner. I alla fall om man kombinerar hemsydda kläder med ärvda och begagnat-köpta ytterplagg och skor.

Material: Velouren är från Stoff och stil och elefanttyget också. Detta är tyger jag fick i födelsedagspresent och de räcker till mycket 🙂 (Men, obs, stoff och stils velur är på bara 140 bredd jämfört med t.ex. Tygpostens 170). Kantband (enfärgad jearsy) och mudd är från Tygposten.

Mönster: Några specialare: Tröjan har jag för ärmar och axlar utgått från Princess Castle (ett klänningsmönster i Ottobre). Jag har sedan från ärmhålet och nedåt klippt rakt ner i önskad längd, och framstycket har som synes ingen omlottskärning eller så. Det jag ville åt var den fina ärmen som är lite utställd och sedan rynkad innan den är kantad. Tycker det är en detalj som ger något extra. Byxorna har jag klippt efter något gammalt byxmönster för att få grenen rätt, sedan har jag styrt in benen så att de är bara lite vidare än benmudden i slutet (mudden är rätt så lång, men det syns knappt för strumporna är här i samma färg). Det här är något jag såg på nämnda ”Polarn-fynd” hos kompisen. Det verkar var en trend? Ser ganska coolt ut tycker jag. Som mjukisbyxor upptill och tights nertill. Sedan har jag lagt till fickor, bra tutorial på det finns här (Mockoloini).

Mer tips:

Ärmen: låt sista decimetern eller så på ärmen svänga ut, inte mycket, bara kanske 2-3 cm på varje sida. Sy tröjan som vanligt. Sy sedan ett varv runt ärmslutet med overlockmaskinen inställd på maximal differentialmätning. Jag brukar också ”putta på” tyget lite extra så det nästan bildas veck i tyget. Kanta sedan som vanligt. Om man ska kanta med bandkantare så kan man klippa ett jack i tyget. Tutorial på hur man gör, fast exemplet är på en halskant, finns här (Kokalal). Syr man i en liten storlek kanske det inte funkar att göra så på ärmen då det blir för trångt i maskinen, men stl 110 var inga problem.

Slippa hoppstygn: Kolla nålarna! Experimentera med pressarfotstrycket. Och kantar man med jeresey (fyrvik) på jearsy så har det funkat för mig när jag ställer reglaget på ”tunna tyger”.

Gott slut på helgen alla sybloggsläsare!