Rosa flufftröja – ett återbruk

Inte världens bästa bild, men kanske världens mjukaste tröja?

När sitter jag och deppar över två snett ditsatta knappar på en nysydd body och dessutom en interlockkantning som gick sönder av tången… Men, i alla fall något som gick bra: En återbrukad morgonrock som såldes på julmarknaden. Superfluffig verkligen!

Material: Rosa morgonrock från jag tror Hemtex. Kändes knappt sliten, men någon släkting kände att hon hade för mycket morgonrockar.

Mönster: Faktiskt mönstret till en luvtröja från ottobre, sommarnumret i år, stl 116. Fast med några fiffiga mönsterändringar: Jag har gjort framstycket i två delar och där har jag utnyttjat de två framstyckena på morgonrocken. Jag har gjort den lite extra lång för att det ska värma skönt över baken och förhoppningsvis kunna användas länge. Fickor är ditlagda. Och, istället för luva har jag gjort en krage. Jag klippte ut mönstret som till luvan men gjorde luvan jättekort, om man säger så, så att det blev en krage istället. Jag har gjort den dubbel genom att sätta grå jearsy på undersidan, och så tryckknappar till sist.

 Ottobretröjan som jag gjort om mönstret på

 

Dreggla med stil :-)

Tröja och dregglis av återbrukad t-shirt

Det här är något av vad jag sydde till julmarknaden som jag tidigare bloggat om. Jag har hakat på en trend jag sett i gruppen Vi sytokiga på facebook. Någon visade för en tid sen upp dregglisar med spets på. Jättefint tycker jag. Men inget jag har sytt till min lille pojk. Det här blev i alla fall sålt på julmarknaden – så hoppas det kommer till glädje.

Material: Återbrukad t-shirt i gammelrosa ribb (den övre bilden är den som gör färgen rättvisa), väldigt fint tyg till barnkläder tycker jag! En bit spetsband från butik Östergården, baksida till dregglisen av plastad frotté (Tygposten), kantad med spetsresår från Bibbis i halsen.

Mönster: Klippt efter något ottobremönster, stl 80.

 

 

Klippertill testar tygtryck

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här kommer ett riktigt pysselinlägg!

Idag är det måndag och då är det återbruksutmaning. Jag har massor av återbruk på lager men det är svårt att hinna blogga om allt. Här kommer i alla fall ett inlägg som är klart inspirerat av Klockarbarns återbruksutmaning.

Någon käck bloggare visade häromveckan upp de här små påsarna i återbruksutmaningen. Och tidigare har jag fått tips av Klockarbarn om att man kan trycka på tyg. Det handlade egentligen om att göra egna namnband, så det var därför jag köpte hem tygfärg. Jag ska testa det där med egna namnband, men som övning har jag tryckt God Jul på ett gammalt trasigt lakan. Jag har sedan sytt små påsar som jag tänkte att man kunde ha som paketinslagning till jul. Fiffigt va’!?

Här är länk till länksamlingen där veckans återbruk av olika bloggare finns!

Och – tygtryck får 5 av 5 saxar av klippertill!! Det var superenkelt och superkul.

Äntligen elefanter!

Dregglis och mössa i det röda elefanttyget

Även detta är sytt efter önskemål av en kompis. Roligt att få anledning att köpa tyg! Roligt bara att få en anledning att gå till tygaffären. Och när det röda klövertyget var slut så var jag inte sen att föreslå det här röda med elefanter. Det har jag varit sugen på att köpa i ett år 🙂 En klassiker i barnklädessammanhang.

Material: Elefanttyg och turkos velour från Tygposten. Knappen som inte är på plats kommer att vara från Bibbis.

Mönster: Jag har ändrat lite på mönstret från sykurser.se när det gäller dregglisen. Mössan är efter eget mönster. För hur man gör mönstret se mina länktips till höger.

 

Aj då…

Helikopterbody och mjukisbyxor

Finn ett fel! Just det – helikoptertyget är upp-och-ner. Hur besviken blir man inte när man inser detta, när ”beställningsjobbet” äntligen är klart och det bara återstår att sy dit en klippertill-etikett.

Material: Grå muddväv (väldigt mjuk), turkos velour, helikoptrar, flisofix till applikationen och den grå mudden även till bandet i midjan – allt från Tygpostens. Resår från Bibbis.

Mönster: Fritt efter ottobremönster, stl 74. Sytt åt en kompis lille son som är 3 månader yngre än min.

 

Tingens värde, några tankar

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det här med syföreningens julmarknad väckte lite blandade känslor hos mig. Jag tänker på hur man värderar hantverk, och hur detta förändras över tid. Damerna i församlingshemmet berättade om syföreningsaktionernas glansdagar. Då broderades det stora kaffedukar som var åtråvärda att ropa hem. Sedan när de äldres dukförråd var mättade, och det skulle handlas dukar att ge bort i julklapp till de yngre, då ville de inte ha några kaffedukar. En broderad duk har inte längre något värde. I bästa fall har det fått status som ”loppisfynd” a la Underbara Clara. Moderna retrochicka människor med fäbless för 1950-talet (som MissLi: ”jag lever mitt liv i retrostil”) som kan hända tycker det är trendigt, men för allt i värden, då är det bara FYND som är hipt. Att köpa något dyrt är per definition inte trendigt i nämnda ideal. Det är inte som min man berättade (han är från stan), att man till jul gick till slöjdaffären mitt på Avenyn och köpte någon kvalitetsslöjdprodukt för dyra pengar i julklapp till sin mamma – det finaste man kunde ge bort.

Jag kände att det blev lite utav en krock där i församlingshemmet. Jag med mitt återbruk – som i mina ögon har hög status. Och de andra med bittra minnen från de sista aktionerna när saker som tagit timmar att sy slumpades bort till vrakpriser. De hade idag prissatt sina vackra broderade tändsticksaskar till 10 kr!! Den hemkokta marmeladen var billigare än på Coop. En jag känner berättade hur hon sytt väskor med foder och fickor med blixtlås som gått för 20 kr. Där någonstans gav hon upp. Att pengarna går till välgörande ändamål verkar vara helt borta ur folks medvetande.

Jag uppfattar att detta med att sy egna kläder har väldigt hög status, ur mitt (något internetbaserade) perspektiv. Om man följer bloggar vet man att symaskinerna vi använder kostar massor och att handla tyger är rena lyxshoppingen. När min mamma var ung var att gå på en sykurs ett sätt att komma bort lite, göra något utanför hemmet, som ändå stämde in på ett hemmafruideal. Ännu längre tillbaka var att sy och laga kläder ett nödvändigt ont, att köpa nytt tecken på välfärd. Nu är det annorlunda. Jag syr inte för att att spara pengar och jag har både ett spännande jobb utanför hemmet och ser sömnaden som ytterligare en berikning i mitt liv, synnerligen frivilligt. (Jag hörde förresten på radio att modeoraklet Sofi Fahrman är uppväxt i sin mammas hemsydda kläder.)

Nej, det är konstigt detta med hur olika det kan vara hur man värderar saker. Jag köpte den här prylen (mors julbrev), från loppishörnan på julmarknaden. Man fick själv bestämma vad man ville betala. Jag värderade detta synnerligen ohippa pysselkit till 50 kr. Det går till skolböcker i en skola i Sudan. Jag värderar högt att någon engagerar sig i skolgång för alla, och att sitta och pyssla med mina barn är en syssla jag värderar väldigt högt.

Jag tycker överlag att syföreningsaktiviteter borde uppvärderas. (Tänk sedan ett genusperspektiv på detta, så blir det än mer angeläget!) Det borde väl vara som öppna förskolan för vuxna. Daglediga föräldrar, ta med era barn och låt dem leka och pyssla under tiden. Testa tygtryck, byt mönster med varandra, prova virkning… vad vet jag. Det låter kul. Men jag vet ändå inte, jag fortsätter kanske trots allt med min egen ”syförening” här hemma. Det är svårt att hitta människor med samma intresse, samma värderingar och att känna samhörighet i IRL (in real life).

Summerar julmarknaden

En rad med dregglisar från julmarknadsställningen

Mitt ”ställ” på julmarknaden

Så, nu var julmarknaden över. Jag kan summera att 940 kr gick in till syföreningens insamling, och kläder för 190 kr blev inte sålda. De får ligga till sig till nästa säljtillfälle. Är inte detta ett strålande resultat? Tack ni som var med och bidrog!!

Jag hade tagit en sån här sågbock och hängt mina saker på. Det fungerade väldigt bra tycker jag. Den uppmärksamme bloggläsaren kanske känner igen den – det är kaminskyddet som vi tillverkade när vår kamin var nyinsatt. Nu är det hemmagjorda kaminskyddet ersatt med ett mycket mer rejält skydd från babyproffsen. Men den vitmålade sågbocken kom alltså till glädje på det här sättet!