Dockparaden

Jag vet inte var kvällarna tar vägen. Det är nog att jag jobbar lite hårdare så jag är för trött på kvällarna. Och kanske att vi börjat se en ny serie på DVD. Men sytt har det inte blivit mycket av. Jag har sytt en klänning till mig själv med mönster ur Jenny Hellströms bok, men den blev så bedrövligt ful så jag klippte sönder den och sydde en klänning till min dotter, men den blev också helt misslyckad, så nu vill jag helst inte se det tyget igen. Klart för soptunnan. Jag har också sytt ett par kalsonger till lille gossen men där krånglade cover-pron så jag kände mig som en nybörjare igen. Tråkigt. Och slutligen fick det bli en liten mössa men den har jag inget kort på.

Men en rolig sak har vi gjort i alla fall, jag och lill-klippertill. Vi samlade ihop alla dockor hon gjort av toarullar och gjorde en utställning, bara för oss två. Jag är tagen över dessa oändliga variationer på ett och samma tema:

matildasdockor

Det finns en berättelse om varje toarullsdocka, för den som vill lyssna!

dockor2 dockor3 dockor4

Detta påminner mig om en utställning jag såg för många år sedan på Akvarellmuseet i Skärhamn. Det var en konstnär (Olav Christoffer Jensen) som målade liknande former med liknande färger, och han hade gjort 115 snubblande lika verk. Utställningen bestod alltså av tavla efter tavla med samma naiva, ickeföreställande motiv i matta lätta färger. Jag minns att jag tyckte det var roligt och fascinerande. Men den jag besökte utställningen med blev så provocerad och arg att vi nästan blev osams. Eller, vi blev det. När jag några år senare kom tillbaka till museet köpte jag en plansch från den där utställningen och nu har jag ramat in den och vi har den på väggen hemma. Det är både en fin bild och en påminnelse om detta med att uthålligt försöka fortsätta att vända och vrida på en och samma sak. Det är raka motsatsen mot det idiotiska budskapet ”du ska inte grubbla så mycket”.

Det är frestande att säga om de här dockorna: ”ska du inte prova något nytt ny”, ”kan du inte försöka jobba lite mer med den här dockan”, ”är du redan klar” osv. Men varför liksom? Processen här är ju alla dockorna som en helhet. Vilken fantastisk drivkraft.

Annonser

Miljövänligt – på riktigt!

Igår gick dagen i miljötänkets tecken för mig. Först läste jag en artikel av en som forskar om hur så kallade carbon footprint calculators bidrar till att öka människors medvetande om sin milijöpåverkan, du kan testa dig själv här i en svensk variant! Sedan var jag med på ett seminarium om detta.

En post i det här testet, som alltså menas visa hur mycket vi bidrar till klimatförändringarna, var hur mycket kläder vi köper (förutom hur vi värmer upp vårt hus, hur mycket bil vi kör osv.). Jag köper väldigt lite kläder, men å andra sidan väldigt mycket tyg. Ibland talas det om GOTS och Eco-märkta kläder. Men det i särklass miljövänligaste måste ju ändå vara att sy i tyg som redan har gjort sitt i påverkan på miljön, dvs. gamla kläder! Det är som att handla ”skattefritt”. 

Sagt och gjort. Pyjamasen jag sydde igår gjordes av tre plagg som låg i en bärkasse i garaget på väg att slängas: En t-shirt som jag tycker är ful, en t-shirt som min man använt massor så den tappat formen framförallt i halsen och ett par strumpbyxor som hängt med sedan 1970-talet men nu blivit lagade både en och två gånger och till sist fått hål igen.

Mönster: Basmönster ur en gammal Ottobre på tröja och tights i stl 110. Tightsen har jag sedan gjort lite utställda i benen så de passar bättre som pyjamasbyxor + satt på mudd. Alla sömmar utom fållarna är flatlocksöm på Overlockmaskinen. Dels ger den en ganska tuff känsla, dels är den helt platt på avigsidan vilket är bra i en pyjamas = inget som skaver.

Material: Allt utom resåren i midjan på byxorna och hängbanden i båda plaggen är återbruk. Tyckte pyjamasen blev nästan lite väl tuff så jag ”kompenserade” med ett gulligt band med små hjärtan som hängband. Det är köpt på Hemtex.återbrukspyjamas1Ett litet tryck på pappas stora tröja blir ett stort tryck på lillens lilla tröjaåterbrukspyjamaströjaNär det inte gick att få ut hela ärmar så skarvade jag in en bit från den andra t-shirten. Tyckte det bidrog till känslan av ett set.återbruk3

En bit av strumbyxbenet fick bli benmudd

Nu drömmer vi om nya trädgårdsprojekt

Även om det har varit fruktansvärt kallt i helgen så har det dragit någon slags vårvind över våra trakter. Hos brorsan där vi var i lördags kördes det fram trädgårdsmöbler på löpande band, och här har vi krattat upp i trädgården, eldat ris och… drömt om nya trädgårdsprojekt!

Varje år gör vi något, och varje gång motiverar vi med ”för sedan behöver vi inte göra något mer, då är vi verkligen KLARA, då kommer allt sköta sig självt”. Visst. Eller hur. Klar är man på vintern, då får man vara i trädgården i total harmoni, men så fort snön har smält och man ser de första tulplanlökarna sticka upp ur jorden, då vill man köpa penséer, kanske tänka på en robotgräsklippare, ha massa blommande växter, gödning på rosorna så de äntligen ska klänga så där vackert som det var meningen att de skulle osv. I år har jag blivit biten av tanken på ett litet växthus vid södervägg där det ska växa tomater. Som kommer hinna mogna innan frosten i oktober (har nämligen aldrig lyckats förut). Det är ett cykliskt förlopp (med trädgårdslusten) och det är säkert meningen att det ska vara så.

Till och med min mamma tror jag blev lite tagen av den här vårvinden, för hon kom med en önskan från klippertill: ett sommarlinne! Bara tanken är ju så hoppfull; att det ska bli så varmt någon gång att man går i solkläder (och rensar ogräs i sin trädgård). Sagt och gjort. Ett provlinne är redan klart:

linne1

En rymlig modell, för det är vävt tyg och utan knäppning eller dragkedjalinne2Övre delen av linnet har infodring och det är sedan sytt en stickning vid kanten av halsen och ärmarna

Material: Vad jag kunde hitta. Mitt lager av vävda tyger är verkligen begränsat. Det blå tyget är ett gammalt överkast i något jag tror kallas indisk bomull. I somras sydde jag ett par shorts till min son i det och tyget är jättehärligt. Lite samma känsla som jeans fast smidigare. Fodret är ljust mintgrönt (??) typ crêpat bomullstyg. Väldigt tunt och mjukt (och svårt att klippa i!).

Mönster: Jag följde mönstret i Jenny Hellströms bok Sy! Urban collection. Mönstret var lätt att följa och det gav verkligen en känsla av att lyckas. Inget är sytt med overlock utan jag har sicksackat och pressat isär sömmar och allt som man skulle göra – rena syslöjden! Det var det värt. Däremot är jag osäker på om modellen kommer sitta så snyggt på. Den blir väldigt vid runt magen och det kanske inte är så smickrande. Tar man in den blir det väl svår att ta på linnet. Hm. Men det kommer säkert duga för trädgårdsarbete, och vara svalt och skönt.

Äntligen lyckats med trosor!

 

Jag har försökt ett par gånger men aldrig riktigt fått till det, men den här tror jag blev bra. Återstår att testa i morgon!uggla1 SÅ fin resår ifrån Oaffen!uggla2Bingo för bandkantningen idag 🙂

Material: Tyget är återbruk av ett gammalt linne från HM. Kantbandet är en bit tyg från loppis, någon slags tunnare ribbmaterial. Resåren kommer från min gamla klasskompis Jenny. Det är så himla coolt: en gång satt vi i syslöjdssalen på mellanstadiet och tog ”symaskinskörkort” för syslöjdsfröken Maj. Idag bor vi i olika delar av landet, men har kontakt via facebook, och Jenny har startat upp en riktig näthandel med sybehör och fina band som specialisering, kolla in webshopen här!. Nu ville jag testa resåren hon säljer för att göra hängslen, men när jag fick se den här tunna fina resåren så blev det ett par trosor istället. Fortsättning på hängslena följer…

Mönster: Ottobre 6/2013, stl 116. Jag kortade mönstret upptill eftersom jag inte skulle vika ner något. Resåren har jag klippt lite kortare än omkretsen på trosorna (6 cm kanske?). Först sydde jag ihop resåren till en rundel och sedan nålade jag fast den utanpå trosorna, aviga mot räta. Jag sydde sedan med tvillingsöm mitt på resåren (men det vore nog snyggare att lägga sömmen längre ner på resåren).

 

 

Bygg av spillvirke

Kvällens tips till er med trädgård och barn: Bygg ett bilgarage att ha ute! I sandlådan eller som vi, under taket där man kan leka ute om det är dåligt väder. Det här garaget har min man slöjdat, som ni ser, med enkla medel. Det är spillbitar som han borrat fast på en spånskiva. ”Dekorationerna” är gjorda med permanent spritpenna. Staketet på taket till garaget är gjord av böjbar plåt, sånt som låg och skräpade. Notera rampen som man kan köra ner bilarna för! bilbana

Tröjalive

Här en livebild på födelsedagströjan, se förra inlägget. 

De coola byxorna har jag köpt i gruppen ”Hemsydda barnkläder – redo för återanvändning” på facebook. Ansök med en knapptryckning om att få bli medlem och sedan kan man spana in och fynda fina hemsydda kläder. (Jag gissar att många som syr syr väldigt mycket till sina barn, och därför finns nog en hel del som inte är farligt mycket slitet.) Dessa köpte jag tillsammans med ett par limegröna velourmuddisar till min dotter. Allt för 100 kr inklusive porto, sytt av den här skickliga sömmerskan. Super!

 

Klädkod: Prinsessa

prinsessklänning Svårfotograferad klänning till ”kom-gärna-utklädd-till-prinsessa-kalas”

Om ni undrar, när man är 4 år och är tjej, DÅ HAR MAN prinsesskalas. Maskerad kanske förekom när jag var barn, men nu behöver man bara en en enda outfit, och det är en prinsessklänning. Så är det bara. Min syster visste inte hur rätt hon hade (jo, det gjorde hon nog) när hon gav min dotter en prinsessklänning i julklapp. Den har hon hittills haft på inte mindre än tre barnkalas. I morgon är det dags igen. Årets fjärde på temat. Men nu är det ju höst, och kalaset är i Göteborg, så min prinsessa ska verkligen ut på vift. Då tyckte jag det behövdes en lite mer rejäl prinsessklänning. Så nu har jag färdigställt följande:

Material: Röd velour för 40 kr metern köpt i London. Jag skulle köpt 7 meter då jag verkligen älskar velour. Sedan har jag gått loss i bra-att-ha-förrådet: Handvirkad spetskrage (från moster) och spetsband på ärmarna (arvegods). Syntetiskt ”sidentyg” med påsydda blommor och fjärilar, stuvbit från Tygposten. Rosa muddväv för att rädda den lite för stora halsringningen, nedlagd tygaffär i Göteborg. Vit underkjol i bomull med spets, re-do av gammal underkjol (tack igen moster). Den är avklippt upptill och där har jag rynkat den och sytt på en rejäl mudd (syns inte på fotot). Tror jag fått med allt nu?

Mönster: Det är enkelt. Livet är en vanlig tröja som jag klippt betydligt kortare än vanligt. Ärmarna har jag gjort bredare upptill och rynkat dem, då blir det puffärmar. Längst ner har jag sytt på en rektangel som är rynkad på ena änden, så det blir som en volang. Kjolen är en gigantisk cirkel med ett hål i som sys fast på tröjan.

Nu hoppas vi bara att prinsessan och hennes pappa får en härlig dag på tåg och kalas. Själv tar jag med mig sonen på ett annat födelsedagskalas och kanske en traktorutställning. Trevlig helg!

 

Konsumtionsfri lek

När jag tänker efter hur det var när jag var barn, speciellt på sommaren, tror jag att de saker som köptes till oss syskon kan räknas på ena handens fingrar – utslaget på 20 år! Vi tillbringade somrarna på landet (och resten av året i en förort till Stockholm). Min bror fick en gång ett fiskespö. Jag fick en badring. När jag var 12 år ungefär fick jag ta bussen till stan med mina äldre kusiner och på den resan minns jag att jag förutom bussbiljetten hade pengar att shoppa för så det räckte till ett luktsudd. Hm… något mer måste det väl ha varit? Nej, jag tror knappt det.

Häromdagen tittade jag i ett fotoalbum från när jag var i ca 10-årsåldern. Jag bar något hemsytt! Minsann, redan då! Att sy på den tiden (sommarlovsnöje) betydde att ta något ur mormors ”lappa-låda” och göra något av. Vad det räckte till. Att man skulle (eller ens kunde) köpa något relaterat till sömnad hade jag nog ingen aning om. Det var så annorlunda förr. Idag är en fullkomligt naturlig del av sommaren att man åker och köper saker. Skiner solen mer än 2 dagar åker man till Rusta och köper ett parasoll. Gillar barnen att bada åker man och köper allehanda flytutrustning och badleksaker. Är man lite mer alternativ av sig och gillar att sy – t.ex. återbruk (miljöstämplat), då hetsar man på loppisar för att köpa rätt sorts 70-talsmönstrade påslakan. Det finns ingen hejd. Att ha ett intresse idag är till minst 50% ett intresse i att köpa grejer.

Någon skrev i ett inlägg på facebook såhär: ”man är en äkta sytok om man tillbringar hela kvällarna med att lägga tyger i kundkorgarna i varenda tygaffär man hittar på nätet utan att fullfölja köpet!” och igenkänningsfaktorn var hög hos många medlemmar i sygruppen – 95 ”likes”. Jag är själv inget undantag.

Jag bara tänker på att det faktiskt går (eller gick) att leka som barn utan att konsumera i princip någonting. Såhär t.ex.:

KonsumtionFörr1

Plocka blommor, lägga dem i press, vänta flera dagar, sortera dem efter färg och sort, klistra upp dem på papper, slå upp i en Flora vad de heter, lära sig nya namn, kanske sätta ihop dem till en bok och själv rita ett fint omslag… En lek som står sig.

KonsumtionFörr2

Brodera (av trådar och garner som redan finns i hemmet) och sylta och safta – och göra egna etiketter. Här hallon-vinbärs-saft. (I och för sig kommer ”sykortet” från en pysselsats som är just KÖPT.)

Så var det förr, i min barndom. Och det försöker i alla fall jag föra vidare till mina barn. Även om vi (jag och min man) är väldigt köplystna. Innan jag hade dragit igång blompress-grejen hann vi köpa ett förstoringsglas med tanken att uppmuntra ungefär samma slags lek. Detta har vi dock inte använt än.

KonsumtionNuEtt sånt fynd! Ett jättebilligt förstoringsglas från Hem och hobby. Men behövs det för att titta på blommor?

Jaha, vad kan man lära sig av det här lätt moralpanikartade inlägg? Först och främst; att det kan hända att dra ner på shoppingen kan fostra barn som blir specialister på att hålla sig sysselsatta med allehanda (se på mig ;-)). Och för det andra; det är RÄTT att spara (och köpa??) precis allt, för det är ju bara då man kan hälla upp saften på en flaska man har hemma när den är kokt, som man hittar en bra grön nyans till broderiblommans blad, eller ett blixtlås till jackan man vill sy…