Mer om lokal sy-shopping

Jo, apropå att det finns en tygaffär i Timmersdala… det finns ju också en gigantisk loppis här i krokarna, nämligen i Tidan. Den har öppet på söndagar mellan 10-15, och jag kan tipsa om att det finns billiga knappar och dragkedjor hos en av säljarna som står i den stora loppishallen en trappa upp (där caféet också ligger). Det finns även en del i den mindre butiken ytterligare en trappa upp. Annars är detta en förfärligt dyr och ganska illaluktande loppis, tyvärr. Men varje sommar åker vi dit en söndag i alla fall, antingen det behövs eller ej 🙂 Det är mäktigt att gå in i denna gamla yllefabrik och känna på atmosfären. Bra att kika efter för den som gillar tyger och återbruk är också

  • Dukar
  • Överkast
  • Gardiner
  • Kläder i stora storlekar, gärna morgonrockar och andra plagg med mycket tyg och lite sömmar
  • Påslakan

Men puh, när man ser hur mycket textilier det finns kan man undra varför det vävs en enda meter till… det känns som allt gammalt avlagt skulle räcka långt!

image

Här har jag köpt många dragkedjor, 3-5 kr/styckimage

När man ändå är i Tidan; besök gärna Askeberga skeppssättning

Det vi fyndade idag var en klänning till barbie, en sagokasett med bok, en leksaksbil, en liten tavla och tre seriealbum. Loppisfynd kallar jag saker som kostar under 20 kr, och då ligger utbudet på den här nivån.

Annonser

Konsumtionsfri lek

När jag tänker efter hur det var när jag var barn, speciellt på sommaren, tror jag att de saker som köptes till oss syskon kan räknas på ena handens fingrar – utslaget på 20 år! Vi tillbringade somrarna på landet (och resten av året i en förort till Stockholm). Min bror fick en gång ett fiskespö. Jag fick en badring. När jag var 12 år ungefär fick jag ta bussen till stan med mina äldre kusiner och på den resan minns jag att jag förutom bussbiljetten hade pengar att shoppa för så det räckte till ett luktsudd. Hm… något mer måste det väl ha varit? Nej, jag tror knappt det.

Häromdagen tittade jag i ett fotoalbum från när jag var i ca 10-årsåldern. Jag bar något hemsytt! Minsann, redan då! Att sy på den tiden (sommarlovsnöje) betydde att ta något ur mormors ”lappa-låda” och göra något av. Vad det räckte till. Att man skulle (eller ens kunde) köpa något relaterat till sömnad hade jag nog ingen aning om. Det var så annorlunda förr. Idag är en fullkomligt naturlig del av sommaren att man åker och köper saker. Skiner solen mer än 2 dagar åker man till Rusta och köper ett parasoll. Gillar barnen att bada åker man och köper allehanda flytutrustning och badleksaker. Är man lite mer alternativ av sig och gillar att sy – t.ex. återbruk (miljöstämplat), då hetsar man på loppisar för att köpa rätt sorts 70-talsmönstrade påslakan. Det finns ingen hejd. Att ha ett intresse idag är till minst 50% ett intresse i att köpa grejer.

Någon skrev i ett inlägg på facebook såhär: ”man är en äkta sytok om man tillbringar hela kvällarna med att lägga tyger i kundkorgarna i varenda tygaffär man hittar på nätet utan att fullfölja köpet!” och igenkänningsfaktorn var hög hos många medlemmar i sygruppen – 95 ”likes”. Jag är själv inget undantag.

Jag bara tänker på att det faktiskt går (eller gick) att leka som barn utan att konsumera i princip någonting. Såhär t.ex.:

KonsumtionFörr1

Plocka blommor, lägga dem i press, vänta flera dagar, sortera dem efter färg och sort, klistra upp dem på papper, slå upp i en Flora vad de heter, lära sig nya namn, kanske sätta ihop dem till en bok och själv rita ett fint omslag… En lek som står sig.

KonsumtionFörr2

Brodera (av trådar och garner som redan finns i hemmet) och sylta och safta – och göra egna etiketter. Här hallon-vinbärs-saft. (I och för sig kommer ”sykortet” från en pysselsats som är just KÖPT.)

Så var det förr, i min barndom. Och det försöker i alla fall jag föra vidare till mina barn. Även om vi (jag och min man) är väldigt köplystna. Innan jag hade dragit igång blompress-grejen hann vi köpa ett förstoringsglas med tanken att uppmuntra ungefär samma slags lek. Detta har vi dock inte använt än.

KonsumtionNuEtt sånt fynd! Ett jättebilligt förstoringsglas från Hem och hobby. Men behövs det för att titta på blommor?

Jaha, vad kan man lära sig av det här lätt moralpanikartade inlägg? Först och främst; att det kan hända att dra ner på shoppingen kan fostra barn som blir specialister på att hålla sig sysselsatta med allehanda (se på mig ;-)). Och för det andra; det är RÄTT att spara (och köpa??) precis allt, för det är ju bara då man kan hälla upp saften på en flaska man har hemma när den är kokt, som man hittar en bra grön nyans till broderiblommans blad, eller ett blixtlås till jackan man vill sy…

Två ovanliga nyheter i materialförrådet

På somrarna gör vi exakt samma sak år efter år nuförtiden. Det är härligt. Det är en tur till svärföräldrarna i Göteborg, en till Tidans loppis, en till loppis i Eggby, minst en tur till varje badsjö i närheten, en heldag på Mösseberg inklusive Falbygdens ost egen ostaffär. Vad vi än gör så finns tankarna med – finns något här som går att sy något av?? Och håller man ögonen öppna så hittar man. Vad sägs t.ex. om ett pennfodral sytt av 20 dragkedjor för 19 kr i ostaffärens något otippade presentavdelning!? Jag slog till och sprättade isär dem. Billiga dragkedjor! Bra att ha på väskor mm.

För de som gör mer långväga sommarresor – som min kollega och tillika världspresident för en barnrättsorganisation – går utflykterna till andra världsdelar istället. Jag sydde lite till henne för ett tag sedan och sa att istället för pengar kunde hon få betala genom att hålla span på tygaffärer under sin kommande kinaresa. Detta köpte hon till mig och det kom med posten idag:SidenFjäril Sidentyg från ShanghaiDragkedjorDragkedjor från Falköping

Sommaren är härlig! Man vet att semestern har börjat ge utslag när man kommer att tänka på höstens utmaningar och spontant tänker ”äh, det löser sig”.

Tingens värde, några tankar

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det här med syföreningens julmarknad väckte lite blandade känslor hos mig. Jag tänker på hur man värderar hantverk, och hur detta förändras över tid. Damerna i församlingshemmet berättade om syföreningsaktionernas glansdagar. Då broderades det stora kaffedukar som var åtråvärda att ropa hem. Sedan när de äldres dukförråd var mättade, och det skulle handlas dukar att ge bort i julklapp till de yngre, då ville de inte ha några kaffedukar. En broderad duk har inte längre något värde. I bästa fall har det fått status som ”loppisfynd” a la Underbara Clara. Moderna retrochicka människor med fäbless för 1950-talet (som MissLi: ”jag lever mitt liv i retrostil”) som kan hända tycker det är trendigt, men för allt i värden, då är det bara FYND som är hipt. Att köpa något dyrt är per definition inte trendigt i nämnda ideal. Det är inte som min man berättade (han är från stan), att man till jul gick till slöjdaffären mitt på Avenyn och köpte någon kvalitetsslöjdprodukt för dyra pengar i julklapp till sin mamma – det finaste man kunde ge bort.

Jag kände att det blev lite utav en krock där i församlingshemmet. Jag med mitt återbruk – som i mina ögon har hög status. Och de andra med bittra minnen från de sista aktionerna när saker som tagit timmar att sy slumpades bort till vrakpriser. De hade idag prissatt sina vackra broderade tändsticksaskar till 10 kr!! Den hemkokta marmeladen var billigare än på Coop. En jag känner berättade hur hon sytt väskor med foder och fickor med blixtlås som gått för 20 kr. Där någonstans gav hon upp. Att pengarna går till välgörande ändamål verkar vara helt borta ur folks medvetande.

Jag uppfattar att detta med att sy egna kläder har väldigt hög status, ur mitt (något internetbaserade) perspektiv. Om man följer bloggar vet man att symaskinerna vi använder kostar massor och att handla tyger är rena lyxshoppingen. När min mamma var ung var att gå på en sykurs ett sätt att komma bort lite, göra något utanför hemmet, som ändå stämde in på ett hemmafruideal. Ännu längre tillbaka var att sy och laga kläder ett nödvändigt ont, att köpa nytt tecken på välfärd. Nu är det annorlunda. Jag syr inte för att att spara pengar och jag har både ett spännande jobb utanför hemmet och ser sömnaden som ytterligare en berikning i mitt liv, synnerligen frivilligt. (Jag hörde förresten på radio att modeoraklet Sofi Fahrman är uppväxt i sin mammas hemsydda kläder.)

Nej, det är konstigt detta med hur olika det kan vara hur man värderar saker. Jag köpte den här prylen (mors julbrev), från loppishörnan på julmarknaden. Man fick själv bestämma vad man ville betala. Jag värderade detta synnerligen ohippa pysselkit till 50 kr. Det går till skolböcker i en skola i Sudan. Jag värderar högt att någon engagerar sig i skolgång för alla, och att sitta och pyssla med mina barn är en syssla jag värderar väldigt högt.

Jag tycker överlag att syföreningsaktiviteter borde uppvärderas. (Tänk sedan ett genusperspektiv på detta, så blir det än mer angeläget!) Det borde väl vara som öppna förskolan för vuxna. Daglediga föräldrar, ta med era barn och låt dem leka och pyssla under tiden. Testa tygtryck, byt mönster med varandra, prova virkning… vad vet jag. Det låter kul. Men jag vet ändå inte, jag fortsätter kanske trots allt med min egen ”syförening” här hemma. Det är svårt att hitta människor med samma intresse, samma värderingar och att känna samhörighet i IRL (in real life).

Piffa till med tyg

LoppisFYNDADE soffan pimpad med ett grafiskt och lite lagom grönt tyg

Det är bl.a. tack vare den här soffan som jag fick råd med babylocken, kan man säga… och så här ser den ut. Soffans bredd är 150 och tygets bredd är 145 – SÅ retligt. Men jag har skarvat in några centimeter lakansväv på båda sidor (syns knappt) och satt fast tyget över den gamla klädseln med häftstift. I soffan är det förvaring. Där ska det ligga fårskinn sen i vinter som man kan ta fram när man ska mysa framför kaminen. Mycket nöjd!

(Tygtavlan ovanför är Marimekko och det är fastnitad på en träram som min man snickrat.)

 

Laddar för hösten på Stoff och Stil

Sommarens resa till kusten blev en kort historia. Efter alla om och men gällande övernattning med familjen beslöt vi oss för att åka tur och retur till havet på en dag. Och när vi kom fram så regnade det så kraftigt att inte ens ett glatt humör och regnkläder kändes tillräckligt. Då händer det – min man föreslår att vi allihopa kan gå och shoppa på Stoff och stil, detta sybehörens och tygens IKEA. Det är kärlek det! Sagt och gjort. En bebiskille i bärsele och en treårig tjej som tränar löpning utmed tyghyllorna och frågar expediterna om det går bra att lägga sig på tillklippningsbordet (nej, det gick inte bra) och så min snälle man och jag, på Stoff och Stil, för första gången. Jättekul hade vi ;-). Det gällde att tänka snabbt vad som kan tänkas vara billigare än om man köper på nätet, vad som passar ihop, hur mycket som kan gå åt till något man inte riktigt vet vad det är man ska sy, hur mycket det krymper, vilken storlek som kommer gälla i höst osv osv. Det här är lite av vad vi hittade:

Och bäst av allt – jag slog till på en skärkniv. Visste inte om det var en överflödig pryl, men ICKE, den var ju bara hur bra som helst. Inte en dag för tidigt att jag blev ägare till en sån.

Vidare har det shoppats sybehör på loppis. Notera att jag inte säger fyndats. Nä, jag tycker det är överskattat med loppisar, även om det är kul, och det är fånigt att allt som är köpt på loppis brukar kallas för loppisfynd. Det är ju (nästan) aldrig så billigt som man vill, och sen kommer man hem och konstaterar att det sitter någon konstig gammal lukt i grejerna som inte går bort. Jag köpte i alla fall massa snedslå från en dam som haft gardinaffär. Nytt alltså, fast gammalt. 3 kr/metern. Helt ok.