Advent nalkas…

Hej i novembermörkret! Äntligen helg igen och chans att VILA!

rodklanningnovemberSnön är borta, men visst är de kala grenarna fina även utan snö mot den gråa himlen?!

Vi fick av någon anledning plötsligt en väldig pysselinspiration hela familjen. Min egen lillklippertill gjorde en lucia, en stjärngosse och en tärna av toarullar. Killarna i familjen gjorde var sin tomte.

rodklanningdockorTips – gör ditt eget luciatåg!

Själv fick jag inspiration till att sy en julklänning till min egen lilla docka!

rodklanningEn beprövad modell med mycket vidd kjolen, puffärmar och liten polokragerodklanning2

Spetsresår i kjolrykningen och en dekoration i form av en gammal virkad duk från min framlidna gammelmosterrodklanningaxelPuffärm!

Material: College med flossad baksida från Tygposten.

Mönster: Ett gammalt mönster från Ottobre 2013. Ses här och här. (Oj hjälp så nostalgisk man blir av att titta i arkivet…)

Fixa upp gamla dockvagnar

 

Vi är med i en föräldrakooperativ förskola, och där ingår det att vara jourfamilj med jämna mellanrum. Då får man ansvar för att laga och fixa sådant som är trasigt. Jag fick ett roligt uppdrag på vår sista jourvecka: Att rädda två dockvagnar som var färdiga för soptippen.

vagn_1

Jag kan hålla med om att den här vagnen har sett sina bästa dagar…

vagn_2

Jag började med att klippa av klädseln från vagnen på sidorna. I ryggfästet kunde man ta loss en del på vagnen så att man inte behövde klippa bort tyget.

vagn_3

Jag la ut den gamla dockvagnsklädseln på en bit vaxat tyg och klippte med en centimeters sömsmån runt om, utom vid de tre ändarna där tyget skulle fästas i vagnen, där la jag på ca 4 cm. Jag klippte sedan ut en likadan mönsterdel i ett vanligt bomullstyg. Dessa bitar syddes sedan ihop räta mot räta med ett vändhål sparat öppet. Vräng så rätsidan kommer utåt. Knöla sedan in den gamla klädseln i det nya fodralet och sy igen vändhålet. Anledningen till att återanvända den gamla är att det i sitsen finns en liten förstärkning (på just dessa två sulkys) som då inte behöver kasseras. På den ena hade denna blivit lite klen, och där la jag in ett gammalt plastlock som extra stöd. Där sydde jag sedan en raksöm runt plastlocket från rätsidan för att hålla det på plats.

vagn_4

Ryggdelen vek jag ner mitt extra tillägg på 4 cm och sydde en kanal och trädde fast på den del som gick att ta lös från vagnen.

vagn_5

På sidorna var det betydligt trixigare. Jag försökte sätta tryckknappar, men det gick inte i det vaxade tyget – det blev för tjockt. Till slut fick jag hjälp att hålla symaskinen i luften så att jag kunde lägga in hela dockvagnen med tyg och allt och sy den här sömmen på plats. 

vagn_7

I bak hängde jag en liten snabbsydd påse, typ ”skötväska”. All lek blir roligare om man kan lägga till att få bära runt på konstiga pryglar. En dockfilt, lite småbilar, eller varför inte fylla påsen med sand från sandlådan? 😉

vagn_8

Enklast möjliga. 

Den andra dockvagnen fick ett blixtenband på sin påse och en rosa bit fleece som filt, samt ett blixtenband som ”säkerhetsbälte” för nallen.

Nu vet alla sytokar vad ni kan fynda på loppis i sommar och sedan fixa och sedan sälja dyrt eller ge bort i present!? 🙂

 

 

rätten att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet

Nu ska jag berätta något roligt och något som upptagit klippertill-tanke-världen å det starkaste på sista tiden!

Som säkert de flesta andra har jag varit djupt berörd av flyktingarnas situation under sista året och inte minst nu under hösten. Förlamad har jag följt vad som sker genom media och inte minst genom flödet på Facebook. Vad kan man göra??

Flera gånger tidigare har jag skrivit om hur viktigt det varit för mig att i tider av starka känslor, oro och under väntan, få sy och handarbeta. Att ha något för handen – det är så lugnande, så viktigt, så produktivt – både materiellt men också känslomässigt.

Jag förstod i syrelaterade grupper på Facebook att många fungerade precis som jag. Efter bilden på den döde pojken på stranden var det många som ville sy mössor och ge till flyktingar. Jag föreställde mig att mössor nog inte var så viktigt, viktigare skulle nog vara för en människa som flytt att få möjlighet att sy sin egen mössa. Bildligt och bokstavligt. Om jag själv landade i ett främmande land så skulle jag bli oerhört tacksam för att snart kunna börja sy igen. För någon annan kanske det skulle vara att få en kamera igen. En penna. En dator. En motor att mecka med. En fotboll att spela med. Ett redskap att uttrycka sig med.

Men hur – HUR – gör man för att iscensätta denna idé om hjälp och stöd? Det är som att allting ska gå igenom något (kyrkan, kommunen, frivilligorganisationen), och rädslan för att allt ska bli fel är stor. Sms:ar jag pengar till fel organisation, skänker jag kläder i fel storlek, till fel säsong, till orätta händer? Själva hjälpen, och behovet att få hjälpa till, känns som ett nästan lika stort problem som själva kriget. Vilket förstås är jättelöjligt, då proportionerna är orimliga. Men det är också så typiskt livet – att små och stora problem blandas i en och samma gryta.

Hur som helst. Rätt som det var dök det upp i mitt facebookflöde att en avlägsen bekant besökt ett flytkingboende i grannskapet och där förmedlat några leksaker till barnen. Det fanns tydligen 20-talet barn här och ingen hade mössor eller vantar. Jag anmälde mig genast att jag kunde sy 20 mössor. Här har vi dem, sydda i resttyger som svämmar över i mitt tygskåp:

tjugomössor

Såhär blev mössorna liggande. Tjejen som verkade som om hon skulle åka tillbaka med mer grejer till barnen kom inte iväg. Till slut övervann jag min egen rädsla och handlingsförlamning och tog med mig min familj och mina mössor och åkte själv! ÄNTLIGEN! Jag lämnade min påse med mössor till någon som jobbade där och kikade sedan in i ett typ uppehållsrum där det satt några människor. Två kvinnor vinkade glatt och jag satte mig invid dem. De kunde några ord engelska och framför sig satt de med en lista med enkla svenska fraser. ”Vad heter du?”. Känslan av gemenskap som uppstår när man lyckas utbyta en enkel mening med någon från ett annat land, med en annan historia, med ett annat språk, med en obeskrivlig resa bakom sig – den är stark!

Jag ville fråga om allt. Hur är livet i Syrien? När bestämde ni er för att ge er av? Hur var det på båten? Varför valde ni Sverige? Men det är inte lätt. Vi kastade oss istället in i bilen och körde till biltema och köpte två hinkar med sådana här pärlor:

biltema

När vi kom tillbaka vinkade vi åt några barn och visade upp pärlorna. Snabbt som ögat satt vi kanske 15 personer runt ett långbord och gjorde halsband. ”Skicka saxen”, ”röd, blå, gul”, ”en, två, tre, fyra…”, ”hjälp, knyta”. Så gick snacket. Svenskaträning – och nästan som en syjunta, fast ett pärlmöte 🙂

Det blev väldigt tydligt att på detta boende fanns sängar, mat, mobiltelefoner och lite leksaker. Samt 60-talet människor med ett enormt hopp, vilja att överleva, önskan att satsa. Det fanns väldigt mycket kärlek också. Vi besökte ju inte någons hem, men känslan av ‘välkommen’ fanns ändå. Jag ville ju säga välkommen till Sverige genom detta pärl-event. Men en ung tjej ordnade fram en plastmugg med kaffe till mig, mitt i allt, så den som kanske kände sig allra mest välkommen var jag.

plastmugg

Nu kom alla mina tankar och idéer tillbaka om att hjälpa andra att få utöva sitt eget skapande (se artikeln ur FN:s barnkonventioner i titeln på detta inlägg). Till nästa vecka köpte jag upp garn och letade i mina egna välfyllda pyssellådor. Jag googlade på (med hjälp av en kollega som kan arabiska) ”sticka mössa mönster”:

arabiska mönster

Och så packade jag två fulla lådor med grejer som jag tänkte kunde passa både barn och vuxna

wpid-wp-1448219590987.jpeg

På locket skrev jag orden på svenska

wpid-wp-1448219582141.jpeg

Garn, bland annat köpt på Gengåvan

wpid-wp-1447955123742.jpeg

Pärlor och broderiutrustning från Panduro och från mitt loppis-shoppade förråd

Det blev ännu ett härligt möte med nya halsband, broderier, virk- och stickprojekt. Och några nya facebookvänner. När jag kom tillbaka nästa gång fick jag frågor om det fanns mer material, och det fanns det. Min granne hade varit över med två kassar restgarner!

wp-1449038179480.jpeg wp-1449038156528.jpeg

Jag rekommenderar att se den viktiga dokumentären på svt om själva flykten och den första tiden i ett nytt land. Först ångesten för kriget, sedan depressionen över trögheten att komma in i ett nytt samhälle. Känslan när allting tas ifrån en, i vilket ens identitet sitter.

Med detta vill jag uppmuntra alla som känner att de skulle vilja göra något, men som inte vågar, och som väntar på att kommunen, kyrkan eller organisationen ska ge klartecken: Du kan! Det finns behov på så oändligt många nivåer. Allt från att hitta in på arbetsmarknaden till att få dricka en god kopp kaffe. Till att få chans att sticka, spela gitarr, eller träna på gym. Att inte bli utestängd från det konstnärliga och kulturella livet.

Jag tänker också på när jag själv flyttade från en stad i Sverige till en annan när jag var i början av tonåren. Det var så känsligt. Och det betydde så mycket med de som vågade komma fram och säga hej. De två första som gjorde det är faktiskt fortfarande de två från högstadiet som jag är vän med idag.

 

Discokläder – för killar?

I veckan som gick var det DISCO på förskolan. Disco för 3-5-åringar. Hå-hå-ja-ja. Mycket går runt i huvudet på mig som forskare inriktad mot konst, estetik och lärande i barnaåren. Typiskt är att utgå från att barn älskar att dansa. Det gör nog många barn också. Bra är att låta barn ta plats på ett lekfullt sätt på en arena där det är möjligt för dem att lära och göra nya upplevelser. Typiskt är att kanske också att tyvärr glömma, eller reflektera mindre över, de otroligt känsliga identitetsprocesser som också pågår samtidigt. ”Kom gärna utklädd” är en väldigt komplicerad instruktion. Utklädd – till vad? Vad är andra utklädda till? Danskläder = prinsessklänningar tänker min gosse. Det kan vara roligt att ha på sig snurrkjolar – men inte på förskolan. Jag förstår honom. Hur många gånger har man inte undrat på morgonen innan man ska iväg till jobb eller skola ”vem är jag”. Man tar på sig en uppsättning kläder, ser sig i spegeln och tänker ”nej, det här är inte JAG”, så byter man och provar något annat. Samma kan det vara för barn. Barn hämtar inspiration från populärkultur för hitta vilka möjligheter som finns att välja mellan. Många ”tjejleksaker” består av en variation av olika tjej-karaktärer att välja mellan. Vill du vara sport-barbie, party-barbie, äventyrs-barbie etc. Leksaker för killar är inte alls byggda på olika valmöjligheter på det sättet. Det är mera – ”vill du vara en Ninja maskerad med grön eller röd mask?”, eller vill du vara en helt annan maskerad superhjälte?

Well, well. Hur gick det med discot? Jag försökte sy en ”kill-disco-klädsel”. Samma glittertyg som i klänningarna, men i en slags kavaj-skjort-stil. Vi tittade på klipp från 1970-talet och såg vilka fantastiska outfits de riktiga discokillarna hade. Jackan följde med till förskolan men blev liggande på hyllan. Han vågade inte ha den på sig. Jag vet inte om han vågade dansa, men det fanns popcorn i alla fall. Och efteråt visade han jackan för de andra barnen och alla tjejerna sa ”ååååh vad fin”. På kvällen hade vi lite disco hemma, och då hade vi roligt! discoskjortaDiscoskjorta

Mönster och material: Improvisation, mestadels.

Pyssla med en 3-4-åring (som ej vill rita)

För två år sedan skrev jag ett inlägg som fortfarande läses ganska ofta om pysseltips. Nu är min lilla 1,5-åring således 3,5 år och jag har tänkt lite på fortsättningen. Man kan enkelt konstatera att barn är olika. En del barn skriver hela alfabetet i denna ålder och en del håller fortfarande inte i en penna om de får välja – i alla fall inte med rätt grepp, så det blir svårt att pricka fälten i en målarbok osv. Då är det lätt att som barn sakta men säkert exkluderas från ”aktiviteterna runt pysselbordet”, som bekant är mycket mer än själva pysslandet. Det är gemenskapen, samtalet, ibland glädjen, och kanske också en speciell slags identitet som är mycket värdefull i skolan senare, nämligen som ”en som sitter och jobbar” istället för ”en som springer omkring”. Så – här kommer tips på två saker som kan engageras i även om inte penngreppet ännu sitter!

1. Jobba med tjocka tacksamma färger (använd förkläde, underlägg och oömma kläder!) – måla med pensel, gör tryck osv.

Här har vi testat ett slags lövtryck. Plocka olika slags löv. Täck tjockt med färg på den ådriga sidan av lövet med hjälp av en pensel. Lägg lövet på pappret, tryck till, dra bort och hepp så visar sig en spännande form!

lövtryck1

Färgerna har vi köpt på Hem och hobby i någon slags tub och de kostade ca 50 kr för 4 tuber. Vi sprutar ut färgklickar i ett plastlock och börjar med en penseln per färg (men så småningom blandas allt ihop…)lövtryck4

Det här var ganska lättjobbat och ger därmed en känsla av omedelbar effekt. Man kunde också lägga lövet på pappret och måla över så att det blev ett ”omvänt” tryck. Och till sist bara måla lite allmänt 🙂

lövtryck2

Mer utvecklat: Blanda färger i ett och samma tryck, här randigt.

2. Jobba med utklippta bilder i kollage eller annan blandad teknik

Jag läste en gång ett väldigt intressant examensarbete om bildskapande i förskolan. Några studenter hade gjort en studie där de själva provat att göra olika saker med barnen och följt processen. En av deras slutsatser som jag tog med mig var just vikten av att hjälpa barn att skapa en process. Snabbt kommer barn in i en uppgiftskultur där de läser av att de förväntas göra en produkt och sedan är det bra med det (särskilt de som vill göra och visa motstånd på grund av exempelvis osäkerhet): ”Jag kan inte” och så två streck – färdigt. Så konsten är att stötta början – och fortsättningen – på en process.

Detta pyssel är enkelt. Du behöver: En lagom stor sax. Några tidningar (gärna reklambroschyrer eller annat gratismaterial som kommer hem i brevlådan). Ett limstift och ett papper att klistra upp på. Han man ett papper framför sig och vill skapa en motocross, men känner att man inte kan det, då är det underbart att hitta en annons för motocross i en tidning och få möjlighet att klippa ut den istället! När en skylt, några motocross-cyklar (vespor i och för sig, men allt går under namnet motocross), och en gubbe som jobbar i affären var uppklistrade så föreslog jag att han kunde rita en ring runt som fick bli affären. Japp – en meningsfull anledning till att rita en rund ring med krita!

Vad mer? Jo, gubben i affären hade en katt. Vi hittade ingen katt först så jag ritade en som han kunde klippa ut och klistra upp. Sedan hittade han en riktig katt i en tidning. Och en fyrhjuling. Men titta – vad RÄDD katten ser ut säger han och tror att (eller rättare sagt, tolkar sin egen bild som att) fyrhjulingen kan köra över katten. Hur löser vi det? Jo, han ritar ett streck mellan fyrhjulingen och katten så att den blir skyddad. (Senare fick också katten och gubben var sin fisk att smaska på.)

kollage4

En spännande bild! Ett ”eget” verk men helt i dialog med omgivningen, både den runt samma bord just när bilden blev till, fast också med omgivningen i stort – vad som är aktuellt och vad som framstår som meningsfullt i omvärlden.

 

kollage2

Nästa steg: Vi gjorde en hel serie med kollagebilder och klistrade ihop. Här har vi en affär… i den jobbar… Tommy Nilsson! men varför vrider Tommy Nilsson så på huvudet? Vad tittar han på? Det får vi hitta på på nästa papper…. Jo, han tittar på sin fru som rider på en ridbana.

kollage1

Inspirationen till denna bild kommer ifrån boken Bockarna bruse kommer igen som är en bok där bilderna är skapade just på detta sätt – målad bakgrund och utklippta figurer som rör sig uppe på denna

Sammantaget, tipsen:

  • Jobba med tjocka, tacksamma färger
  • Jobba med mallar, tryck och färdiga bilder
  • Sätt bilden i centrum, typ ”nämen, det ser ut som…” eller ”vilken lila färg det blev” istället för ”kan du rita en…”.
  • Finns med som dialogpartner genom hela processen. När produkten är färdig kan det hända att alla löv som trycktes är övermålade och hela tavlan blev brun. Men på vägen dit kan de mest fantastiska bilder ha passerat framför ögonen.
  • Tala om det som syns, gärna i andra termer än ”fint och fult”.
  • Om flera barn som är på väldigt olika ”nivå” ska jobba runt samma bord, hjälp dem gärna i lite olika riktningar så att de inte behöver konkurrera med varandra om samma sak. Gemenskap skapas på olika sätt. Vi kan alla måla himlen i olika skiftningar, en tar morgonhimlen och en tar natthimlen t.ex.
  • Titta i bilderböcker (med barn förstås) och fundera ut med vilken teknik bilderna är gjorda. Resonera om detta och försök imitera stilen!

Mönster på barbieklänning och allmän barbiefrossa

Förra helgen var vi till den berömda slöjdmässan i Hjo. Det var en fantastisk upplevelse och jag handlade diverse: smycken, hårpryttlar och leksaker. Vi tittade även på en barbieklänning för 100 kr. En sådan tänkte jag att jag kunde sy själv istället. Här har jag gjort en radda försök och tänkte dela med mig så att ni kan lära er av mina misstag!BabieVärld

Barbie har även fått en garderob. Det är en kartong, typ sko- eller stövelkartong med uppfällt lock, en fastlimmad tapet som fond och en blompinne som klädstång.barbiegalge

Galgar fixas enkelt av piprensare (obs att detta är pyssel som barn klarar själva!)barbieigarderob

Här står Barbie i första-försöket-klänningen mellan en jacka som lill-klippertill själv har sytt tidigare och en köpt känning.barbieknäpp

Här är tre varianter på knäppning som jag testat.

  1. Om sömsmånen är bred på klänningslivet så ryms en bred bit kardborre,
  2. här har jag klippt isär kardborren så att den blir smalare, det blev snyggare!,
  3. här har jag använt en hyska (det räckte inte att knäppa omlott så jag hade inget val.

barbieklänningutochin

Här visas avigsidan! Ett väsentligt trick är att vändsy klänningslivet. Det går lättare ju tunnare fodertyg man har. Lakansväv blir tjockt och klumpigt, här maximalt tunt i form av tyll, och det funkade bra! Beroende på tygets kvalitet kan det behövas sy en stickning runt kanten när man vrängt. På denna bild syns även hur axelbanden är fastsydda på avigsidan. Notera också att kjolen inte är ihopsydd ända upp.

barbieprinessknäpp

Här har jag försökt trixa fast en överkjol. Det blev väldigt klumpigt när jag sydde fast och det har jag försökt dölja genom att sy fast ett band i midjan. Sömsmånen var för tight så klänningen går knappt att knäppa i ryggen. Som synes så fluffar tyget igen så att glipan i kjoldelen inte syns.

barbieöverkjol

Man kan också spara längd på banden och knyta en rosett i bak. Ett enklare sätt att sy en överkjol är att sy den separat och sätta resår i midjan som man sedan sätter på separat (se första bilden där den röda klänningen har en rosa paljettöverkjol)

BarbiePrinsessa

Satinbanden har jag köpt i en påse stuvar från Hem och hobby för 10 kr (massor av små band!).

Klänningsmönstret och lite beskrivning har jag sparat som pdf som går att skriva ut! Barbiemönster

Lycka till! Att sy barbieklänningar är ganska pilligt men ett billigt nöje jämfört med att sy vanliga klänningar. Och mer klimatsmart kan man säga (det går åt otroligt lite material!). Tänk på att det är ganska svårt att klä på barbie så detta är nog en lek som först kan komma igång ordentligt från ca 6 år.

Nessessär som barn kan sy själva (endast raksöm)

Här kommer ännu ett inlägg på temat roa-barn-på-sommarlovet. Denna gången med en beskrivning på kanske världens enklaste nessessär!?

  • Klipp ut två rektanglar, ett i yttertyg och ett i innertyg, 35 x 25 cm.
  • Lägg tygerna räta mot räta och sy längs kanterna, spara ett hål på ca 5 cm för att kunna vränga tygerna.
  • Pressa och sy igen vändhålet med en raksöm.
  • Sy på valfri dekoration på det som ska bli lock.
  • Vik upp 13 cm av rektangeln och sy med raksöm i ytterkanterna. Fäst sömmarna noga.
  • Vik ner ”locket”. Sätt i en tryckknapp, eller flera hade nog blivit käckt. Eller sy fast en kardborrknäppning.
  • Packa egen tandborste, tandkräm, hårband och plåster till semestern!

ponnynessäsär2 ponnynesässär1Sytt av lill-klippertill 6 år

Material: Tyg från Tygposten och Tantbiten. Knapp från LE-knappar och band från Oaffen (som nu gått ihop med tygåterförsäljaren Delatezz och har något slags fri-frakt-erbjudande ser jag nu!!)