Mössa för hemmabruk :-)

Mössa med reflex på baksidan och svamp på framsidan

Det är verkligen inte lätt att få till en seriöst snygg mössa tycker jag. Den här var först menad som en mössa till min man som visst bara har en och den är alltid borta. Han såg inte direkt cool ut i den här modellen om jag säger så 🙂 så jag tänkte att jag kunde ta den själv. Desperat försökte jag sy på ett litet märke i fram för att piffa upp den, men jag vet inte om det blev bättre. Och så en praktisk reflex i bak. I alla fall. Skönt med skydd för öronen.

Material: Brun fleece och den nedre delen av mössan är ”fodrad” med blå muddväv.

Mönster: Eget, samma som den här barn mössan.

 

Small men inte smal

Muddkjol och tröja till mig själv

Jag är storleks- och stilmässigt i ett ingenmansland just nu när det gäller kläder. Utvakad småbarnsmamma och stressad forskare i ett. Vilken härlig kombo 🙂 Även om jag skulle ha tid att gå i en klädaffär så vet jag inte vart jag ska gå. Inte VeroModa och heller inte Gudrun Sjödén. Jag har faktiskt inte köpt ett enda klädesplagg i höst vilket är väldigt ovanligt för mig. Jag kör en mindre angenäm blandning av gamla gravidkläder som sitter skönt men känslomässigt känns fel, och gamla kläder från innan gravidtiden som känns omoderna och inte sitter skönt. Men nu när min lille prins fyller 1 år och faktiskt har sovit 2 hela nätter (första gången sedan i julas), så vore det väl dags att försöka snygga upp sig lite. Jag har sytt plagget alla kvinnor borde sy sig – en muddkjol! 😉 Det kan inte vara mer bekvämt! Hör av er om ni vill ha hjälp att få en uppsydd 🙂

Material: Tyget som jag tycker ser vävt och rejält ut är faktiskt något slags stretchigt mjukt trikåtyg som jag hittade på Tygposten för endast 50 kr metern! Jag tänkte att det kanske var skräpkvalité, men efter tvätt och torktumling såg det exakt ut som nyköpt. Verkar lovande. Tröjan är i någon märklig syntet och det var ett misstag. Snygg färg, men inte materialet. Gråmelerad muddväv i midjan från Tygposten.

Mönster: Tröjan helt på fri hand. Kjolen är samma som den här och den här. Mät höften på bredaste stället, dela måttet i 4. Klipp fyra våder med detta mått upptill och utnyttja tygets bredd nertill så den blir lätt utställd. Sy ihop våderna. Sy på en mudd (den här gången har jag gjort den dubbelvikt och ca 15 cm lång. Klart.

Babykläder på babylocken

 Present till 8-veckors-bebis

Äntligen en liten bebis som har fötts så man får glädjen att sy små kläder. Lite långsökt kanske, men det är en av våra vänliga grannar som har fått ett barnbarn. Jag har sett den nyblivna mamman promenera förbi på grusvägen utanför vårt fönster med barnvagnen och känt att jag gärna ville sy något till dem. Dels för att få gå in i känslan av glädje och förväntan över en nyfödd (som var en väldigt aktuell känsla här för ett år sedan…), dels för att jag känner den här mamman pyttelite då jag haft henne som i elev när jag jobbade i skolan för en massa år sedan, och dels för att den nyblivna mormodern ‘presentade’ min lille son med ett par suveräna jeans som han numera har på sig så gott som varje dag.

Symässigt är den stora revolutionen med det här settet SNEDSLÅ I TRIKÅ. Hallå, varför har ingen sagt något förut?? Det var ju superpraktiskt och lättanvänt. Speciellt på en body som är ganska krävande att kanta. Jag sydde exakt som vanligt, overlockade fast bandet och sedan sydde en söm med tvillingnål, men skillnaden (mot muddväv som jag brukar ha annars) var att man slapp skevt klippta remsor, osäkerheten i hur mycket man behöver sträcka mudden och det kritiska momentet när det ska klippas bort ”överflödigt tyg” efter man har stickat ner. Det här bandet är inköpt av misstag när jag skickade min man (hjälpertill) till tygaffären för att köpa band till omlottröjor. Men nu kom det ju verkligen till glädje ändå!

Material: Velour från Stoff och stil och rött klövertyg från Tygposten (Ernst textil). Bitar jag hade liggande.

Mönster: Både body och byxor är tillklippta efter mönster ur Ottobre 1/2012, ett suveränt babynummer från den tidningen! Det är stl 68 på båda. Byxmönstret är väldigt lustigt, det är bara två stycken, ett helt för båda benen och sedan en bit för rumpan. Jag fattar själv knappt hur det är konstruerat. Jag sydde hela byxan uteslutande med flatlocksöm. Sprundet i bodyn är det så kallade ”snabbsprundet” som jag läst mig till på KokaLal’s blogg (se länk till höger).

 Baksidan av de lustiga brallorna med en bred kil i rumpan, i övrigt tillklippta i ett enda stycke.

 

Klippertill hissar och dissar trosresårsömmar

Japp, då har även jag sträckt mig ända till underklädssömnad. Det var verkligen roligt. Perfekt sätt att använda upp små bitar av tyger! Fort gick det också. Tänk när man väl fått rätt kläm på mönstret och man aldrig mer kommer sakna exakt de trosor man vill ha. Nu är jag inte där än, men jag har i alla fall testat. Om kantning med trosresår kan man läsa här på Syfrökens blogg, och trostutorial finns här på Vindlings blogg. Jag har gjort min egen variant. Kanske gör jag en noggrannare beskrivning när jag fått till det bättre.

 Första försöket: Barntrosor. Till nästa gång: Inte dra i resåren runt benen såhär mycket. Dock satt de faktiskt helt perfekt, så det här mönstret står sig till fler par. Andra försöket: Vuxentrosor. Helt ok, men till nästa gång: En högre modell skulle sitta mycket bättre. Och tyvärr tog resåren retligt nog slut så det inte räckte till att göra klart.

Material: Molntyg (Ernst textil), ett återbrukat nattlinne i finaste ribbmaterial, till grenfoder återbruk av vit t-shirt, trosresår från Åhléns.

Mönster: Egna.

Sömmar: Jag testade att overlocka fast räta mot räta och sticka ner med en smal sicksack (benen på barntrosorna), overlocka fast utan att sticka ner (midjan på vuxentrosorna) och att sy fast resåren med en flatlocksöm (midjan på barntrosorna och benen på vuxentrosorna). Jag tyckte det blev klumpigt att sticka ner sömmen. Flatlockvarianten blev bäst.

Till minne av syslöjdsfröken Maj

Detta bildspel kräver JavaScript.

Broderimärkta fingervantar

Jo, jag erkänner: Det är svår ‘jag-är-pyssel-tokig-varning’ på det här. Men jag har köpt vantar på Coop, två för 39 kr, och sedan (försökt) märka dem genom att brodera initialer. Det var dock inte så himla lätt att få det snyggt, så på nästa par vantar broderade jag två hjärtan istället. Jag har här visat upp hela mitt broderiregister, som jag en gång lärt mig av syslöjdsfröken Maj på Ormstaskolan i Vallentuna. Om hon kunde se mig nu 🙂 Det är stjälkstygn och kedjestygn och så några improviserade stygn. Förresten kan det vara så att det här med kedjestygn har jag lärt mig av min mamma. I varje fall har jag stulit idén av henne. Jag ville själv så gärna ha ”något med tryck” och gärna något med rosa tryck när jag var liten (1980-tal). Och när jag fått ett par nya mörkblåa sockar en gång så nästan grät jag. Men då tog mamma så käckt fram det rosaskimrande broderigarnet och broderade dit ett tryck. Vilken bra och underskattad idé, så före, men ändå efter sin tid!

I alla fall, om man är lite mer slängd inom broderi är ju detta en jättekul grej! Man kanske skulle kunna brodera små roliga gubbar på fingrarna? Min dotter, som lätt ska hitta sina vantar på dagis tänker jag, provade dem på en utflykt idag. När vi satt i bilen så pratade hon med M:et och W:et och rätt som de var fick vi höra: ”M:et och W:et vill att vi ska sätta på Michel Jackson”. Ok, då fick vi göra det. 🙂

Till dig bloggläsare som själv vill prova detta kan jag rekommendera att sträcka tyget ordentligt medan man syr i det. Jag använde en gammal mobiltelefon och stoppade in i vanten. (Den som håller i nålen på bilden är min man och hängivna partner till klipper-till, vi kan kalla honom hjälper-till, för det är alltid han som trär och trär om symaskinen!)

På väg till nya dagiset

På väg till nya dagiset vi just bytt till som ligger nästan så nära att man kan åka sparkcykel dit, men inte riktigt

Material: Mycket inspiration på halsdukar nu. Se t.ex. Pernilla/Mockolini. Jag har försökt utvinna lite nya varma accessoarer till det här super-skal-set-fyndet jag gjort på bytardag (60 kr för jacka och byxor). Fordonstyget har jag tidigare sytt klänning av. Fleecetyget som fungerar som foder till både mössan och halsduken har jag fått av min svägerska. För att tyget skulle räcka till halsduken fick jag skarva det på mitten. Inte helt lyckat, men jag gjorde mitt bästa för att mönsterpassa.

Mönster: Egna. Min halsduk är en triangel med basen 62 cm och höjden 23 cm. Dessa mått passade mycket bra till 3,5-åring. Benen på triangeln är vändsydda och överkanten är sydd så att overlocksömmen syns.

En nallekofta

Vad kan väl vara bättre, en fredagskväll när man känner att allt har gått fel under en hel dag, än att rädda upp situationen genom att sy något i fleece 😉 Det man syr i fleece blir nästan alltid bra.

 Nallekofta med nalledregglis, helt utan mönsterpassning

Material: Det här tyget har min man valt. Innan bloggens uppstart sydde jag ett gäng med fleecefodrade namnfiltar till nyfödda bebisar. Det här tyget köptes till min mans kollegas barn. Gulligt måste jag tillstå. Jag har sedan mina senaste omlottröjor hittat riktiga omlottröjsband i trikå, på Åhléns i Göteborg. Ojojoj, det är en historia i sig. Jag har i veckan jobbat ovanligt mycket, och stressat mycket, och sovit lite. Och plötsligt stod jag på centralstationen i Göteborg och insåg att jag hade 35 minuter över. Jag funderade på om jag bara skulle sitta ner på en bänk och öva mig på mindfulness, eller om jag skulle gå in i Nordstan och leta lite sybehör. Jag valde det senare och hittade de här banden, och så trosresår. Det som alla säger ska vara så bra. Får se om jag kommer hinna prova att sy något med dem i helgen.

Mönster: Mitt nyritade omlottmönster med raglanärm i stl 86. Jag la i och för sig till lite extra vidd i ryggen eftersom det ska vara en utan-på-tröja. Jag gjorde också något jag tyckte var lite fiffigt, jag fodrade ärmarna med blankt fodertyg för att tröjan ska gå lättare att ta på.

 Grått fodertyg i ärmen. Jag började med att sy ihop ärmen och foderärmen i nederkant räta mot räta. Jag sydde sedan en stickning, och på det sättet behövdes sedan ingen mudd eller fåll på ärmen.

Tillägnat min föräldragrupp på facebook

Två omlottröjor som på beställning till en liten kille som ska operera sitt hjärta

De här tröjorna har en som jag tycker starkt historia. Jag älskar ju att sy, så mycket att jag nästan har svårt att förstå det själv. Det kan ibland kännas långsökt att hitta meningen med det. Varför går man in så mycket för något? Som inte ens är ens jobb och som man inte tjänar något på direkt, mer än i tillfredsställelsen över saker man tycker blir fint?

Jag har i princip tre dominerande poster i mitt liv just nu, förutom familjen. Det är jobbet (alltid centralt för mig), sömnaden och min föräldragrupp på facebook. Det kan låta fånigt, men så är det. En facebookgrupp med ca 58 mammor och 2 pappor som delat allt, in i minsta detalj, sedan vi började vänta våra bebisar födda i oktober 2011. Alltså ca 1,5 år nu. Dagliga rapporter om krämpor, hur nätterna gått, hur många tänder som kommit, hur relationer utvecklas, var det ska firas jul, vilka nappflaskor som är bäst, hur det känns att… ja – allt! Allt detta har gjort att jag utvecklat en stark känsla för dessa i övrigt anonyma människor som jag aldrig har och troligtvis aldrig kommer att träffa i ‘verkliga’ livet. En dag skriver en mamma till en liten pojk som snart ska opereras och få ligga på sjukhus under en lång tid, att hon önskar att det fanns omlottröjor att köpa i stl 80-86. Sådana man brukar ha på små nyfödda som man inte vill dra något över huvudet på. Sådana skulle hon vilja ha när pojken har opererats. DÄR kände jag plötsligt att jag kunde hjälpa till. Jag frågade om jag fick försöka sy. Det uppfattades nog som ett skämt, men jag skrev och bad om mått och sedan grävde jag i tyglådan och sydde ihop dessa som nu postats och skickats ut till en adress i Sveriges avlånga land. Så otippat. Sådant som aldrig hade hänt före internet. För att förstå hur jag skulle få till tröjorna läste jag förstås på min favoritblogg (Brallan syr), där det dyker upp en och annan omlottröja, på andra bloggar, och så la jag upp en bild på en halvfärdig tröja i min andra facebookgrupp (Vi sytokar) och frågade hur jag skulle göra med knytband och kantning. Tack alla okända snälla och engagerade människor som hjälper till!

Material: Svamptröjan har tyger från Tygposten (Ernst textil) och den randiga är stuvtyg från Stoff och stil som jag köpte i Luleå i somras.

Mönster: Svamptröjan har jag gjort om från en vanlig t-shirt i Ottobre. Jag tyckte den blev för vid i halsen och dessutom lyckades jag ha fel inställning på diffen (berodde nog på att någon liten hade kommit åt spaken), så svampbiten blev vågig när jag kantat den. Trist. Jag ville göra ett nytt försök och ritade då ett helt eget mönster med raglan. För att undvika så mycket kantning tog jag till rejält med sömsmånder så att jag kunde fålla med tvillingnål runt om och även i fram. Detta mönster tror jag blev riktigt bra, men jag har ju inte sett den på (än, det är mycket möjligt att det dyker upp en bild i facebookgruppen). Nu hoppas och tror jag på en lyckosam operation! Och känner mig tacksam och glad för min dyra men prisvärda symaskin!