Medan åskan gick

 

ponnyklänning På tur i skogen

Igår var det ett häftigt åskväder och jag var ensamma hemma efter att barnen hade somnat. Det gick inte att titta på TV och inte kolla facebook. Men sy är tämligen säkert även när det mullrar och blixtrar. Lugnande och fridfullt. Jag tog fram en bit rosa vävt tyg med hästar på som jag köpt på Tygposten och testade en variant på klänning som jag läst om på ”Vi sytokiga”. Det är mönstret ”mini prints” från Ottobre, men istället för sprund har jag bara sytt dit en kantresår i halsringningen. Ärmarna har jag gjort om från 3/4-del till kort. Det blev helt perfekt på något sätt. Allt det där man tänker på när det gäller en klänning att leka i! På tal om lek så har jag en helt ny blogg på gång i tankarna, och den ska bara hand om lek och barndom. Den kommer bli en höjdare!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ledig tisdageftermiddag

Annonser

Sommarpyjamaser till syskonen

Nu var det rekordlängesedan jag bloggade. Jag har helt enkelt inte fått något färdigt. Men nu när våren äntligen kom tillbaka kom också lite inspiration. Sommarpyjamaser av mjukaste sort!

BildTill storasyster och lillebror, återstår bara att bestämma rullfåll, mudd eller kantband på de korta pyjamasbyxorna.

Mönster: Diverse från Ottobre.

Material: Byxor är interlock från Tygposten, tröjorna är kantade med det samma och de randiga jearsytygerna är från Znok.

Nytt för mig var att lyckas med att sticka ner en overlocksöm med en trippel avigsöm på Coverpron.BildDen nedstickade sömmen gör att inget skaver och pyjamasen blir maximalt bekväm.

Så som jag gjorde var att minska på stygnbredden på overlocken så mycket som instruktionsboken rekommenderade. Sedan pressade jag på sömmen. När jag sedan sydde över från avigsidan så gick mittennålen på sömmen och de båda yttre nålarna gick utanför. På så sätt var det lättare för maskinen att mata jämt än när det går två nålar i tjockt tyg och bara en i tunt. Jag lättade pressarfotstrycket rejält också.

För första gången har jag också kantat med interlock.BildKul med det randiga som gjorde att samma tyg gav kantband i olika färger!

Det var extremt mycket lättare att skära ut remsor i detta tyg som inte rullade sig. Det formade sig också mycket bra. Men eftersom det är så ”löst” så blev halsarna lite för stora. Jag skulle ökat på diffen vilket jag kom på efter hand.

Jag tycker det blev två riktiga karamellpyjamaser 🙂Bild Syskon tillika goda vänner

Drömmen om…

vårkväll

…att maj månad ska vara för evigt för att allt är så intensivt vackert och samtidigt ta slut så fort som möjligt på grund av alla oändliga och omöjliga arbetsuppgifter som ska klaras av den närmsta tiden (jobbet).vårkväll1

…allt som ska gro, växa, klänga (trädgården). Allt man planterat som kanske, förhoppningsvis kommer ta sig, klara sig, överleva, trivas, få rätt skötsel osv. och sedan bära frukt. Man gör så gott man kan men det finns inga garantier.växthusMen vi har i alla fall byggt ett växthus på altanen. Eller rättare sagt, Hjälper-till har byggt! Bra gjort. Dock väntar vi fortfarande på sista skivan som ska sitta på dörren. Och sedan på lite värme igen så vi vågar ställa ut alla tappra skott som än så länge trängs inomhus.

Det var lite om livet utanför syrummet också 🙂

 

Dockparaden

Jag vet inte var kvällarna tar vägen. Det är nog att jag jobbar lite hårdare så jag är för trött på kvällarna. Och kanske att vi börjat se en ny serie på DVD. Men sytt har det inte blivit mycket av. Jag har sytt en klänning till mig själv med mönster ur Jenny Hellströms bok, men den blev så bedrövligt ful så jag klippte sönder den och sydde en klänning till min dotter, men den blev också helt misslyckad, så nu vill jag helst inte se det tyget igen. Klart för soptunnan. Jag har också sytt ett par kalsonger till lille gossen men där krånglade cover-pron så jag kände mig som en nybörjare igen. Tråkigt. Och slutligen fick det bli en liten mössa men den har jag inget kort på.

Men en rolig sak har vi gjort i alla fall, jag och lill-klippertill. Vi samlade ihop alla dockor hon gjort av toarullar och gjorde en utställning, bara för oss två. Jag är tagen över dessa oändliga variationer på ett och samma tema:

matildasdockor

Det finns en berättelse om varje toarullsdocka, för den som vill lyssna!

dockor2 dockor3 dockor4

Detta påminner mig om en utställning jag såg för många år sedan på Akvarellmuseet i Skärhamn. Det var en konstnär (Olav Christoffer Jensen) som målade liknande former med liknande färger, och han hade gjort 115 snubblande lika verk. Utställningen bestod alltså av tavla efter tavla med samma naiva, ickeföreställande motiv i matta lätta färger. Jag minns att jag tyckte det var roligt och fascinerande. Men den jag besökte utställningen med blev så provocerad och arg att vi nästan blev osams. Eller, vi blev det. När jag några år senare kom tillbaka till museet köpte jag en plansch från den där utställningen och nu har jag ramat in den och vi har den på väggen hemma. Det är både en fin bild och en påminnelse om detta med att uthålligt försöka fortsätta att vända och vrida på en och samma sak. Det är raka motsatsen mot det idiotiska budskapet ”du ska inte grubbla så mycket”.

Det är frestande att säga om de här dockorna: ”ska du inte prova något nytt ny”, ”kan du inte försöka jobba lite mer med den här dockan”, ”är du redan klar” osv. Men varför liksom? Processen här är ju alla dockorna som en helhet. Vilken fantastisk drivkraft.