Har i alla fall sytt några mössor…

Ni undrar väl vart jag har tagit vägen, kära bloggläsare. Det är inte konstigt. Jag har jobbat så mycket de sista fyra veckorna att jag knappt hunnit titta in i syrummet. Det har liksom inte funnits någon som helst tid. Nu ser det lite lugnare ut i almanackan igen och jag hoppas kunna sy lite mer.

Att sy en mössa tar i alla fall inte så mycket tid, det kostar inte mycket, och det kan faktiskt vara en gärning med stor betydelse! För ett par år sedan sydde jag på hösten mössor av alla stuvar jag hade. Mössorna sålde jag i en facebookgrupp jag är med i för föräldrar till barn födda i oktober 2011. En i gruppen har ett barn med hjärtfel. Det inspirerade mig till att stödja hjärtforskningsfonden. Alla pengar skänkte jag till fonden. Förra året sydde jag 20 mössor till barn på en flytkingförläggning. Det är nog den viktigaste sömnaden jag gjort, för överlämnadet av de här mössorna blev starten på en lång vänskap med människor som just rest hit från mellanöstern – en del av dem efter att ha varit på flykt i hela sitt liv! Mötet ledde till att otaliga kassar kläder samlades in, från mig och många andra, och lämnades över. Och sedan kassar av garner, stickor, nålar, tygbitar… Min mormors lugnande fråga ”syr du på något?” blev överförd till detta sammanhang. För har man något att oroa sig för, har man långtråkigt, sitter man och väntar, behöver man skingra tankarna – då är det gott att ha något att handarbeta med, något att sy på. En känsla av att kunna skapa och kontrollera, åtminstone något.

För ett par månader sedan stängdes plötsligt flyktingförläggningen. De som inte redan slussats vidare till lägenheter runt om i länet sattes på en buss till Norrland. Vi satt och grät tillsammans vid trädgårdsmöbeln utanför förläggningen. Det var sensommar och väldigt varmt. Vi kunde, flera av oss, fortfarande inte prata med varandra på grund av språket. Kan man då vara vänner? Ja, på sätt och vis. Man kan känna med varandra, även om man inte förstår. Och så är det väl med flyktingkatastrofen i stort. Det leder till en blandning av möten där man ömsom inte förstår någonting, tycker andra är konstiga, inser att man har samma behov, samma glädje över vackra saker, goda bakverk, gott kaffe. Och det räcker långt. Det sorgliga nu var att de sköra trådarna av socialt nätverk och hemkänsla som satt sig här i Skaraborg skulle ryckas upp och bytas mot något nytt och okänt, om än inom samma land.

Vid sista mötet fick jag ett broderi. Jag vet inte vad det står, men det är en dikt på arabiska som säger att kärleken övervinner allt (kriget). Gjord av restgarner. Detta är som ett manifest över allt vad slöjd kan betyda!

samias_broderi2

Ett broderi av Samia

I år sker inget storslaget av detta slag. Men jag har i alla fall sytt nya mössor åt mina egna barn. Och det är ju roligt det med.

tva-mossor

Mössor hör hösten till

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s