Tunika #2 och pressarfotsfinesser

Violtröja

Violtröja till mig själv

Material: Design Johanna Ahlard köpt från Znok på rea, 100 kr/metern. Resår från Bibbis. (Kan tyvärr inte släppa att min syster sa att det här tyget ser ut som sängöverkasten i vår sommarstuga vi hade som barn. Men, men. Kanske kommer tröjan kännas mer rätt framåt våren. Nu är den lite som ett översnöat påskris tyvärr.)

Mönster: Den slaktade Lindextröjan. Den här gången kortare på längden och mindre urringad.

ResårkantVioltröja

Såhär blev halsringningen. Jag overlockade fast spetsresåren och stickade sedan ner sömsmånen med en minimal sicksack som ser ut som en ”grov” raksöm. Mycket användbar söm.

resårpressarfot

På upptäcksfärd bland pressarfötterna till Babylocken. Finns ju hur mycket fiffigt som helst! Testade den här resårpressarfoten. Löjligt enkelt och perfekt resultat.

Tunika i födelsedagstyg

När jag fyllde år fick jag en generös summa pengar att köpa tyg för i min lokala tygaffär, Tygposten (tack brorsan!). Jag bestämde mig för att jag skulle köpa något för att sy till mig själv. Jag har några resor inbokade framöver, och då känns det alltid bra att packa något nytt. För att få det perfekta mönstret bestämde jag mig för att slakta en favourittröja. Tråkigt kändes det, men den här börjar bli urtvättat och missfärgad. Sladdrig och hemsk egentligen, men jag använder den ändå i brist på annat. Billigt sätt att få ett mönster egentligen:

slaktad tröja Hejdå Lindextröja

Jag har inte riktigt fattat vuxenmönster förut. Men den här tämligen raka tröja är i själva verket insvängd i midjan och utsvängd över rumpan. Skärningen i ärmhålan går ut väldigt mycket. Barnkläder brukar ju vara raka i sidsömmen, men inte damtröjor tydligen. Lätt att variera det här mönstret kommer det bli – olika ringning, olika ärmlängd.

Tröja till mig

Jag i min nya tröja. Foto i sann jag-fotar-mig-själv-estetik enligt modebloggsidealet, eller? 😉

Detalj ärm

Tack Janome-kantbandspressarfot för den enkla kantningen! Här med sneslå i trikå.

Ärligt talat så var det ganska svårt att sträcka kantbandet när jag kantade i halsen. Pilligt att både håll rätt på tyget och kantbandet i pressarfoten, så det blev lite sladdrigt. Men jag samlade ihop tyget till ett ”infällt veck” mitt fram vilket jag tyckte blev en bra detalj. Jag blev så inspirerad att jag genast klippte till ännu en tunika i samma mönster, men den blir i violtyg – fortsättning följer 🙂 Nu åter till jobbet (och då inte syjobbet)!!

Pyjamas till mig!

Jag gjorde det – sydde fyra pyjamasar på en vecka! Far-son har ju redan visat upp sina matchade. Jag och dottern får nu också hyfsat matchade. Det är ett sånt där tyg jag inte vet vad det heter, supermjukt (och lite tungt?). Samma färger men inte samma mönster. Och så vågig rullfåll istället för fållar. Det var slut på resår i lådorna, så jag chansade att det skulle räcka med så kallad trosresår i midjan, och det gjorde det!

Det blev precis som jag ville, nästan i alla fall. Shorts som är jättelåga i grenen (hade gärna kunnat vara längre om tyget räckt) och en tröja som sitter löst. Men printen på tyget är verkligen knepigt. Hur tänkte de? Blommigheten varierar på bredden, så för att få ”mönstrigheten” att synas på tröjan så trotsade jag trådriktningen och klippte på fel håll. Det funkar nog såhär med, fast stretchen primärt är på längden nu.

PyjamasNr4

Svårfotograferad pyjamas

Material: Billig på Tygposten

Mönster: Frihandsklippning! Jag använder linjal för att få det att stämma i ärm-axel-sömmarna och så mäter jag bredd och längd på olika plagg som jag tycker passar. Funkar när det är till sig själv man syr, och när man syr nattplagg som inte behöver sitta tight.

 

Mer omlott, fast till mig

Inspirerad av det här med omlott och krusfåll, samt det här tyget som jag tyckte var väldigt fint, fick jag för mig att sy något till mig själv. Men, det visade sig bli lite tokigt. Här är i alla fall det färdiga resultatet.

Material: Blommig trikå från tygposten.

Mönster: Det här är en blandad historia… Jag klippte ut mönstret till damlinne på sykurser. Sedan ändrade jag det så att ärmhålan blev djupare och jag la till mellan 2 och 5 cm på bredden (originalet var stl S). Jag förlängde sedan det redan långa linnet med 1 dm för att göra det till en kort klänning. Därefter försökte jag göra om mönstret enligt principen för omlottklänning till barn som jag just sytt. Det är ett helt bakstycke som klipps mot vikt kant, och två framstycken med bara en axel som klipps i dubbelt tyg. Det ena framstycket rundas sedan av. MEN – här kommer kruxet: Jag rundade av fel hörn. Suck!! I detta fina tyg och allt 😦 Inte kom jag på det innan jag redan sytt alla fållar upptill och ena sidsömmen. Den andra sidsömmen stämde sedan inte alls… för det var där jag klippt bort en massa tyg. Argh! Jag klippte av alltihop så det bara blev ett linne och rundade sedan rätt hörn. Därav är det ett litet ofrivilligt sprund på ena sidan. Trots alla missar tycker jag principen var god och jag ska nog försöka med det här igen i något annat tyg, och då rita ett mer ordentligt mönster först. T.ex. vet jag nu att om det ska bli till klänning måste det vara än bredare för att inte sitta åt över rumpan. I bak är det tunna bruna satinband som jag hade i syskrinet. Gör jag om projektet ska jag nog sy band i klänningens eget tyg, det kan bli fint.