Ränder och helikoptrar

Set att ha under overallen eller kanske en pyjamas? (Ps. är det en osynlig fåll på tröjan? Nej, den är inte riktigt klar, men jag ville fota den innan mörkret föll.)

När man kollar på de trendiga sybloggarna så är det mycket multimönstrade kläder. Imponerande tycker jag då jag inte fattar hur man hittar kläder med olika mönster som samtidigt matchar varandra i färg. Men här tog jag mod till mig och försökte. Tyghyllan i ”min” tygaffär har fullständigt exploderat sedan jag började handla trikåtyger där för ett år sedan. Nu har de bland annat fått in det här randiga tyget som hade extremt skön kvalitet. Klassiskt och skulle funka bra även på kläder till vuxna.

Det här settet ska bli present till min kusins lille pojk som är nästan jämngammal och i alla fall jämnstor med min tös. Smidigt, för det går att använda samma mönster som vanligt och samtidigt anta att det kommer bli rätt storlek.

Material: Nyköpta härliga tyger från Tygposten. Det här tror jag är levererat från Ernst textil och finns säkert att köpa på flera ställen.

Mönster: Stl 98+ Tights och t-shirt (som jag själv har förlängt till långärmad och lagt till mudd på) från sykurser. Tightsen klipper jag till med 2 cm sömsmån för att få de lite rymligare. Den här gången gjorde jag även benen mer raka, längre och så la jag till mudd. Nästan så man kan säga eget mönster va’ 🙂

Tunika i stl 170

Så var vi hemma från den underbara semestern till Luleå. Mestadels hölls vi på en öde ö (nja, inte helt öde, dock väldigt fri från symaskiner och tygaffärer, däremot full av blåbär, inte så mycket mygg, men underbara kusinbarn). Efter att ha plaskat i havet och rensat blåbär i tre dagar var det dags för tonåringarnas (och deras mammas) önskan att hänga lite i Luleå city. Vi drog in med båten till stadsparken och tittade på härliga musikuppträdanden. När vi skulle åka hem var det bussen som gällde, och när vi nått busshållplatsen visar det sig att vi står på en trafikerad väg med 17 minuter tills bussen ska gå och en 3-åring som inte är det minsta lätt att stå stilla med på en busshållplats under sådana oceaner av tid. Man blev liksom tvungen att lyfta blicken och tänka snabbt – vad kan vi hitta på – nu – i sisådär 16,5 minuter?? Då visar det sig att vi står mitt utanför Ohlssons tyger! En händelse som ser ut som en tanke. Jag drar med mig hela sällskapet och rusar in. Nu var det ju verkligen inte därför vi åkte till Luleå – för att köpa tyger – men jag tog det här gyllene tillfället i akt att låta min systerdotter välja ett tyg som jag kunde sy något åt henne i. Lagom till att hon ska börja högstadiet. (Hur tänkte jag?? Vill man ha hemsydda kläder när man börjar högstadiet, hm, det är frågan ;-)). Hon valde ett jättehäftigt tyg som påminner mig om plastmuggar i sommarstugor från 1970-talet…

Vi diskuterade om det skulle kunna bli en luvtröja eller en t-shirt, men det måste ju bli något jag har mönster till och som tyget passar till. Jag hittade ett karaktärsstarkt mönster ur tidningen Ottobre 5/2012 (senaste). Klippte till, sydde ihop, och provade. K_A_T_A_S_T_R_O_F! På mig satt klänningen som en gravidklänning. En mer missanpassad storlek kan jag inte tänka mig. Jag ringde och frågade om lite mer exakta mått. Det visade sig att den var ca 15 cm för bred!

Jag mätte, klippte av sidorna och sydde ihop den igen. Men nu har jag smärre ångest för att den å andra sidan har blivit för smal. Vad lär man sig på detta? Sy aldrig till någon där det inte finns ett PLAGG att jämföra med under sömnadsgången, som man vet passar. Nu ska jag lägga den här tunikan på lådan och hoppas på det bästa!