Barnklädesintresset ur ett genusperspektiv

Ulla Skoogs parodi på tupperware – hoppa fram till 2:25 i klippet!

I veckan som gick var jag på ett Me&I-party – för första gången utan att köpa något! Jag har sedan jag fick barn varit på flera klädpartyn och faktiskt även smink, plast- och ljus(!!)partyn. Det börjar så trevligt. Man blir kontaktad av någon mer eller mindre nära vän, man blir hembjuden på fika (när händer det??) tillsammans med några andra trevliga tjejer. Någon har bullat upp sitt bästa fikabröd och i periferin, än så länge, står en leende säljare som snart ska ta plats i mitten av vardagsrummet och presentera produkterna. Det är inget köptvång, men ju mer vi handlar desto mer rabatt får värdinnan. Barnklädespartyn är faktiskt jättemysiga. ”Hur är de i storlekarna?” undrar någon. Och jag som köpt massa me-and-I-kläder kan rutinerat inflika att 74/80 kan jag fortfarande ha på min 11-månaders baby. Alla tar till sig denna information på största möjliga allvar, tar snudd på fram anteckningsblock. När säljaren håller upp en plyschbyxa med en igelkott på rumpan utropar vi från soffan ”åååååh vad gulligt”. Sedan får vi gäster gå fram och känna på kläderna. Man frågar någon okänd mamma som också är bjuden vilka den har att handla till. En liten tjej och en liten kille. Det är så mysigt. Trotsutbrott, gråt, skrik, tvätt, fläckar, läggning, nattamning – allt är som bortblåst. Kvar är bara den fantastiska gemenskapen och glädjen i att dela upplevelsen av att vara mammor. Det känns plötsligt som att zipjackor och mjukisbyxor är något av det viktigaste i livet. Till slut är man så uppfylld av känslan att det nästan känns som om det är ett meningsfullt offer av tacksamhet att lägga 350 kr på en body (som kostar 99 kr på KappAhl).

Jag vet – detta låter helt absurt. Men det är ett erkänt fenomen, att det funkar såhär. En del av homepartykulturen, med anor i USAs 50-tal. Tänk hemmarfruar möter andra hemmafruar. Det finns en uppsats på temat här för den mer vetenskapligt intresserade.Jag är alltså väldigt dubbel inför det här. Å ena sidan erkänner jag mitt stora intresse för barnkläder och att sitta hemma och sy till min familj, å andra sidan kan jag inte riktigt fatta hur just jag så starkt är en del av denna anrika hemmafrudiskurs. Hur hände det? Men jag REAGERAR i alla fall när jag ser den här annonsen

  • Mor-dotter-matchande rosa rosetter
  • Guldlockig son i sporttröja
  • Om kvinnan har en man som stöttar henne finns inga hinder för henne

Fundera på livspusslet uppmanar hon oss, vi som eventuellt funderar på att bli homepartysäljare av barnkläder (vilket inte jag funderar på). Tack för tipset ändå. Ett tips jag hoppas kommer sprida sig även till män som funderar på att göra något utanför hemmet när de har småbarn.

Hängslebyxor, och lite hur jag gjorde

Kvällens projekt har varit att jobba med de här byxorna, och det krympta tyget. Retligt nog skulle ju det turkos-gul/orange-randiga joggingtyget inte räcka till ett par hängslebyxor. Men att skarva funkar ju förstås. Kändes dock lite trist. Så jag gjorde en infälld rand i ett annat joggingtyg som passade precis i färg (orange) för att liksom göra en grej av skarven och inte bara se det som ett misstag. Jag velade lite kring vilket mönster jag skulle ta. Det blev en byxa inspirerad av Me&I‘s legendariska (?) babybyxa som jag utgick ifrån, och så använde jag mig av det som jag lärt mig på sykurser.se på det babybyxmönstret, nämligen att istället för att fålla kanterna upptill, sy ett foder på den övre delen. Det är otroligt smidigt och går väldigt snabbt att sy. Nu saknas tryckknappar som jag tänkte ta istället för att sy knapphål, och så får jag bestämma mig för om det ska bli mudd nertill eller om jag ska försöka mig på fållning med tvillingnål (som på Me&I-byxorna). Det här är verkligen ett par prisvärda byxor. Samma bralls på Me&I kostar 240 kr, och jag har lagt ca 50 kr på material, och inte särskilt mycket sytid. Materialet kommer dessutom räcka till en body! När den är klar ska jag ta en bättre bild.

Tills dess, en skiss på mönstret som jag gjorde om någon blir sugen på att själv försöka göra ett liknande mönster. De är väldigt simpelt konstruerade. Det enda som skiljer fram och bakstycket är ringningen och längden på axeldelarna. Jag har ritat det i samma mönsterdel – ena sidan ska gälla för dubbelvikt framstycke och andra sidan för dubbelvikt bakstycke. Och så ska det till en grenkil.