Ännu mer från syrummet!

I helgen har det varit ett riktigt beta-av-och-gör-klart-race i syrummet. Jag har lagat utklädningskläder, sytt in en kjol, sytt en mössa till mig och en till min man (som faktiskt har tjatat om att få en mössa hela vintern). Men det är inte bara jag som har varit flitig. Tio små dockor tror jag det har blivit under förra veckan. Här är de flesta samlade för gruppfoto:

Dockorna

Hela dockfamiljen samlad, designade av min egen lill-klippertill

Dockordetalj

Material är här resår, tejp, toarullar, olika slags tyg, tråd, mm.

Av min man hjälper-till har jag beställt en dubbelt så stor trådförvaringsmojäng än den han gjorde förra året. Nu finns det äntligen plats för fler färger i förrådet 🙂

jättetrådförvaring

En gammal gardin ur förrådet har också fått komma upp! Ofållad!! 

Glad ny syvecka alla sybloggsläsare!

Annonser

Inredning i HEN-rummet

henrum1Nya textilier! ”Soffan” är en växasäng från IKEA som vi köpt på blocket och bordet är köpt på Erikshjälpen.

Att sy gardiner lär vara det värsta sytokar vet. Men nu fick jag ett plötsligt infall.

Sedan innan hade vi tyget från Marimekko på väggen. På Tygposten hittade jag tyget ”Happy” som fick bli gardin. Fönstret är ganska smalt, så jag klippte tyget på längden vilket inte är så vanligt när man syr gardiner. Eftersom det är svart i mitten (trädstammen) var det lätt att klippa och sedan overlockade jag bara kanten med svart tråd. Maximalt enkelt och ganska effektfullt. Sedan är det småprickiga tyger till kuddar och lite vimplar av det som blev över.

Ok, nu måste jag ta upp det till och med här i bloggen. Programmet alla pratar om (eller inte alla, men många av mina facebookvänner är uttalade feminister) – Belinda Olssons kamp (se svt-play). Henförskolor! Henförskolor? Är det ett obehagligt psykologiskt experiment som kommer att skada barn? Den frågan ställdes i programmet. Mm… lite extremt kan det kanske tyckas, att starta förskolor där man vägrar kallar pojkar för pojkar och flickor för flickor. Men JAG tycker att det extrema är att det ska behövas en hen-förskola som blir världsnyhet för att lyckas åstadkomma det som pedagogerna sa att de gjorda. Belinda frågade vad som var speciellt hos dem. Förskolläraren svarade:

– Om en pojke kommer till skolan och är stolt över sin nya tröja. Då säger vi inte ”vad tuff du är” utan kanske ”vilket skönt och mjukt material din tröja verkar ha”.

Är det inte helt och hållet självklart? Det är det för mig. Det obehagliga experimentet, om något, är snarare att pojkar ska bära upp alla hårda markörer så tidigt i livet? Eller att de ska sova i egna rum? Eller att de ska ha I-pad. Grejen är att allting är kulturellt och trender kommer och går. Inget är normalt mer än högst temporärt.

Ibland diskuterar vi här hemma om rosa är en tjejfärg (jag och min dotter). Hon tycker det. Jag säger att det är så som modet är just nu. Men för några år sedan såg det annorlunda ut (Kolla detta klipp på legendariska pojkgruppen The Pinks). Killar hade fräscha vita byxor och mjukt pastellfärgade luftiga toppar. Det var tider det. Det var inget psykologiskt experiment, det var modet och ansågs normalt.

Problemet – och det är verkligen ett problem – med olika behandling av flickor och pojkar är att det ger dem olika handlingsutrymmen och därmed olika möjligheter att lära sig saker, utveckla förmågor, och därmed öppnar sig olika utbildningsvägar och det leder till olika löner. Inte bara det. Det leder antagligen till att en del mammor säger att de inte har något gemensamt med sina söner, att de inte kan prata, att de inte kan GÖRA något ihop. Det är nästan det värsta tycker jag.

Men, hen – äh, jag vet inte. Jag läste ett forskningsarbete när någon tagit till sig det här och ville skriva så att vi läsare inte skulle kunna genusbestämma barnet. Därför var alla barn anynomiserade, vilket de i princip alltid är i forskningsrapporter, men inte genom att kallas fingerade namn utan genom att konsekvent kallas för hen. Jag märkte att jag som läsare inte kunde tänka på annat än att just de här varelserna var anonymiserade könsfigurer. Varför inte kalla dem för barn? (Det rörde sig om en studie om samspel på småbarnsavdelning, alltså 1-2-åringar).

Vårt hen-rum, eller låt oss säga barnrum, är gemensamt för husets lilla flicka och lilla pojke, och därför (nä, inte därför, utan för att det är fint) är färgerna rosa OCH blått, och dessutom grönt.

henrum3Här samsas alltså docksängen med tågbanan, bilgaraget med låtsasmaten – alltså sånt som BARN tycker om att leka med

henrum2Och hit in har den tidigare så hopplöst skräpiga gamla IKEA-hyllan fått flytta efter att syrummet fick andra hyllplan. Notera att ett av skåpen får fungera som spis med påklistrade pappcirklar som ska föreställa plattor.

henrum4

Hoppas vi kommer orka måla om taket också någon gång…

Just nu är vi nöjda men till sommaren kanske vi hoppar på någon annan trend 🙂

Syrummet, del 2!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Varsågod, ett bildspel på försöket till ännu lite mer ordning i kaoset.

Face it: Att sy är en skräphobby! Det dammar, det skräpar, det samlar på sig, det bildas högar, det hamnar trådar och nålar på golv och överallt. Det GÅR inte att begränsa. Inget klippbord är stort nog. Men, min utgångspunkt för inredning av syrummet är att det ska vara så trivsamt i grunden att det ändå inspirerar till att städa, och då ska städningen gå snabbt. Nyckeln till att få det att gå snabbt är att allting faktiskt har en plats. Såhär ser min lösning ut just nu!

Först – två bänkskivor á 2 meter från Beijers. På dem 10 smala ben från Cheapy. Ena bordet är för mig och symaskinerna, andra bordet är arbetsplatser för barnen och deras om möjligt än mer stökiga projekt.

Sedan –  konsoller och hyllplan från Beijers, maxat upp i taket. Detta i ett försök att få upp alla kartonger med kanske-bra-att-ha-tyger och mönster från golvet till ett ställe där de inte är i vägen för dammsugaren.

Nu – Ett nylonband (samma sort som brukar vara på väskor, typ ryggsäckar eller axelremmar) som är trätt igenom konsolerna (svårt då dessa är några millimeter smalare än banden). Vid varje konsol sitter en liten träkloss och i den här bandet fäst med popnitar. Bandet är tjockt och bra att fästa klädnypor i. Sedan har jag improviserat fullständigt och huller-om-buller-sytt lite fack till det nödvändigaste. Speciellt viktigt tycker jag det är att hålla reda på skruvmejslarna med vilka man sätter fast bandkantaren och byter nålar med. En nåldyna för lite nålar är också bra, även om jag inte just nålar så mycket när jag syr. Varje liten förvaringspryl har fått bomullsband på sig så att man kan knyta fast dem runt bandet.

Kostnad för denna lösning: 28 kronor för bandet. Resten är spillbitar från förrådet. Prisvärt tycker jag! 

Syträffen

Japp, då har jag varit på min första syträff!

Vi började i ottan, eller vi borde börjat i ottan, att packa våra symaskiner… att få med alla möjliga trådar, sladdar, kaffetermosar och annat tar tid. Så mycket tid att det nog knappt lönade sig att åka på syträff. Även om det självklart var otroligt kul och trevligt.

LitenochstorLill-klippertill packade sin leksaksmaskin från när jag var liten, och jag tog cover-pron och den vanliga, men den hann jag inte ens packa upp

syträff

Powerful med så många syintresserade i samma rum, med så mycket tyg och så mycket maskiner!

Tips fick man förstås också. En smart grej som den här bloggaren hade med sig var en ministrykbräda och ett ministrykjärn. En sådan där ministrykbräda ska jag nog försöka fixa. Skulle spara utrymme i syrummet, och ofta är det ju bara småställen man pressar i sömanden. Väldigt fiffigt!

MinistrykbrädaStrykbrädan är kanske 40 x 40 cm och är gjord av spånskiva, en tjock handduk under ett lager tyg som är nitat, och så ”fötter” i varje hörn som bilden visar. Enkel att placera på ett bord!

Jag lärde mig också lite om pressarfotstryck. För det första – vad det är för något!

pressarfotstryck

På Janome Coverpro sitter en skruv rakt över nålarna. Man kan lätta på skruven (-) och då kommer skruven högre upp (dvs lägre tryck) och man kan skruva åt skruven (+) och då kommer den längre ner (dvs högre tryck). 

När någon pratar om exempelvis pressarfotstryck 11 mm så är det hur högt upp skruven är mätt som linjalen visar på bilden.

Ju tjockare tyg man syr i ju högre upp ska skruven vara. Därför kan man trixa när man kommer till en skarv där det är tjockare tyglager – lätta då på skruven lite – och skruva åt igen när skarven är passerad. Jag testade detta med mycket bra resultat.

Jag fick också höra lite om nålar av gruppens riktiga expert som har jobbat i symaskinsaffär. Jag tror hon sa att nålar håller max 8 timmar effektiv sytid, och första tecknet på att de behöver bytas är hoppstygn. Så värt att kontrollera!

Jag testade idag att istället för att klippa kantbandsremsor i muddväv göra det i vanlig jearsy. Det funkade jättebra, men diffen fick ökas något. Här är en smygtitt på vad jag sytt:

Elefantset1

T-shirt med applikation och liten muddkjol med diverse detaljer från Knapp-Carlsson

Jag ska lägga ut mönster och beskrivning på denna starkt Villervalla-inspirerade kjol nästa gång jag bloggar!

Och sist men inte minst i detta långa inlägg, en kommentar till den smärre sybloggskris som råder. Läs t.ex. här. Är det ute med sybloggar? För mig är svaret absolut nej! Det coola med bloggar av det här slaget, förutom att det är kul för en själv att dokumentera allt man sytt (t.ex. kunde jag konstatera när jag kollade igenom bloggen att jag sytt 100 plagg och gett bort förra året! och då räknar jag inte sådant jag sytt till mina barn och till mig själv… vågar inte tänka på hur många plagg det blir allt som allt!), det är att man bidrar till att bygga upp vårt kollektiva minnne och vår kollektiva kunskap. Där är bloggar otroligt viktiga. Förut skrevs väldigt mycket i forum typ Allt för föräldrar eller Familjeliv. Än idag när man söker på något, inte bara sömnad utan precis vad som helst, typ ”hur tar jag bort en fästing på ögonlocket på min treåring” så hittar man någon som svarat på den här frågan, och oftast är det gjort någon gång mellan 2006-2010, när forum var som störst (just det här exemplet är från verkliga livet kan jag tillägga ;-)). Därefter flyttade allt mer aktivitet in på facebook och det är inte sökbart via google och det är inte så lätt att söka inne på facebook heller. Men bloggarna – tack och lov för dem – för det är ju genom dem vi kan få svar på allehanda frågor. Det är nog främst därför jag bloggar. För att jag älskar att läsa bloggar och få veta vad som matchar med klövertyger och vad man ska ha för trådspänning när man syr med tvillingnål, och så vidare och så vidare… 

Men jag kan förstå att om man har hängt med sedan bloggarna startade, då tröttnar man väl till slut. Vad hände t.ex. med den underbara bloggen Kokalal? Man kan se att fast det inte gjorts något inlägg där på över ett halvår så har bloggen haft över 1000 besökare i veckan. Den fyller fortfarande en funktion, för alla som idag vill lära sig sy farfarssprund, mössor osv.

Så jag hoppas alla skickliga och inspirerande bloggare inte slutar att blogga och ”nöjer sig” med facebook. Det kommer i alla fall inte jag göra.

Gott nytt år!

Oj, vilket bloggår det har varit! Av wordpress får man en summering till sig på nyårsafton. Av den går att utläsa att 2012 var det ca 30 000 som läste klippertillbloggen och 2013 inte mindre än 120 000. Roligt!

Finalen med julkalendern föll dock på mållinjen som ni såg. Det blev aldrig någon lucka 24. Och sedan på det så kallade jullovet blev det inte en enda grej sydd. Inte pysslade heller.  Det hade att göra med att jag fullkomligt fick nog av mitt otroligt hemskt stökiga och skräpiga och smutsiga syrum, tillika arbetsrum. Det jag gjort sedan nyårsafton är att i grunden göra om detta rum. Önskar jag kunde visa gulliga piff-inredningsbilder nu, men så långt har det inte kommit än. Däremot har jag slängt 3 bärkassar med skräp. Det är ju inte bara tyger som ska finnas i det här rummet, utan några års forskningspapper och filmer…

Här kommer i alla fall en sneakpeak:

föreefter1 Före och efter

föreefter2Skrivbordet ska nu vara för jobb och endast jobb

föreefter3Och symaskinerna har fått en egen bänk, bredvid (utom bild) var sin arbetsplats för barnen, så de kan köra sitt race utan att behöva trängas med maskinerna 

Som sagt, hoppas det kan bli lite piffigare så småningom (typ såhär!!), men nu är i alla fall viktiga funktioner fixade – i och med 12 meter nya hyllplan och 4 meter extra arbetsyta!! Trådförvaringen t.ex., var ska jag sätta den??

Gott nytt år kära bloggläsare ❤

Lucka 19: Vad kan man göra med piprensare?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det klassiska julpysslet med flera år på nacken i det här huset: julkorten!

Och ett helt nytt pyssel: Ljusmanchetter. Vi har varit ute och plockat de här små grejerna under ett träd (en bok tror jag!?), målat dem med gulligt glitterlim och virat ihop dem med en guldig piprensare. Förhållandevis enkelt pyssel, men det var inte så lätt att få de där kottarna att inte ramla iväg, så det kanske inte är något som barn kan göra på egen hand. Men då kan man ju göra lite vad man vill också.

 

Lucka 8: Ljuslyktor – adventsmys

adventsmysVarm hälsning på andra söndagen i adventljuslyktorGlöm inte att släcka ljuslyktorna!

Dagens adventspyssel: Ljuslyktor

Även det här pysslet är inspirerat av boken som jag tipsade om häromdagen. Såhär gjorde vi:

  • Paljetter: Trä dem på en resårtråd, knyt ihop, sätt fast den som ett gummiband runt glasburken. Det funkar också att limma paljetterna direkt på burken (men den varianten kom inte med på foto)
  • Papper och silkepapper variant 1: Vik det tjockare pappret på längden och stämpla med sådana där stämplar som stansar ut mönster, här hjärtan och stjärnor. Fäst ett silkepapper bakom. Sätt pappret runt gamla syltburken.
  • Papper och silkepapper variant 2: Klipp ut figurer (här som en julkrubba med Josef, Maria, en krubba, en stjärna och en åsna) och klistra fast på ett silkepapper. Fäst runt glasburken.

Med önskan om en god vecka!

I veckan kommer jag lägga ut mina mössmönster, som pdf-filer man kan skriva ut, så håll utkik!