Lucka 13: Julklappspåsar av resttyger

luciamorgonLuciamorgon på TV, hela familjen hemma, pepparkakor till frukost, kaffe alternativt välling – lycka!

Dagens tips: Ta tillvara spillbitar och använd dem för att slå in julklappar i små påsar! Det gulliga bandet som det står GOD JUL på har jag köpt i en ganska nyöppnad presentbutik som finns i Skövde. Man kan aldrig få för mycket band i förråden!

Julklappsteg1Klipp ut en rektangel i lämplig storlek. Vik den på längden och sy ihop ena långsidan.

Julklappsteg2Sicksacka ena kanten. (Man får liksom vika ut tyget för att sy denna söm.) Sicksacka också lite på de övre ändarna på den ej ihopsydda långsidan. Vik ner kanten och sy en raksöm. Lägg samtidigt i ett snöre som får löpa i tunneln. Sy till sist ihop andra långsidan upp till ”tunneln” kommer.

Julklappspåse3Sedär, ett sista liv för dessa spillbitar av tyg; som julklappspåsar. Och det går lika snabbt att sy en sådan här påse som det tar att leta reda på tejpen när man ska slå in ett paket – jag lovar!

Notera också ”pyntet” på adventsljusstaken i bakgrunden (ett rött presentsnöre knutet runt ett ljus). Nu har vi verkligen kommit igång med pyntet, alla i familjen. Jag kan säga att det är inte jag och inte Johan som har satt dit just det här pyntet 😉

En dagens vetenskapliga insikt också: Min son är 2 år och han kan ännu inte prata nästan någonting. Men idag kom han in i syrummet och satte sig bredvid mig för att rita. Jag sa till honom ”kan du göra prickar?”, han gjorde prickar med pennan, ”kan du rita runt, runt – en boll?”, han ritade runt, runt och skrattade. Och sedan frågade jag ”kan du skriva?” och då ritade han lite oregelbundna streck på en något sånär rak linje från vänster till höger och ljudade samtidigt ”mm, oo, öö, mm, ii”. Att det funkar såhär med barn är inte på något sätt min insikt, det är känt genom forskning om hur människans lärande går till – från helhet till delar – och inte tvärt om som man kanske tror, att små delar byggs ihop till en helhet. Att skilja tecknande från skrift är exempelvis en först grov urskiljning som är viktig för skrifspråklig utveckling. Att sedan urskilja ord, tecken, symboler osv. ur alfabetet är allt finare urskiljningar att göra på samma utvecklingsresa. Visst är det fascinerande, att man som så liten kan vara så kunnig om något? Att man redan är så präglad av en viss specifik (skriftspråklig) kultur som man redan har socialiserats in i!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s