Tingens värde, några tankar

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det här med syföreningens julmarknad väckte lite blandade känslor hos mig. Jag tänker på hur man värderar hantverk, och hur detta förändras över tid. Damerna i församlingshemmet berättade om syföreningsaktionernas glansdagar. Då broderades det stora kaffedukar som var åtråvärda att ropa hem. Sedan när de äldres dukförråd var mättade, och det skulle handlas dukar att ge bort i julklapp till de yngre, då ville de inte ha några kaffedukar. En broderad duk har inte längre något värde. I bästa fall har det fått status som ”loppisfynd” a la Underbara Clara. Moderna retrochicka människor med fäbless för 1950-talet (som MissLi: ”jag lever mitt liv i retrostil”) som kan hända tycker det är trendigt, men för allt i värden, då är det bara FYND som är hipt. Att köpa något dyrt är per definition inte trendigt i nämnda ideal. Det är inte som min man berättade (han är från stan), att man till jul gick till slöjdaffären mitt på Avenyn och köpte någon kvalitetsslöjdprodukt för dyra pengar i julklapp till sin mamma – det finaste man kunde ge bort.

Jag kände att det blev lite utav en krock där i församlingshemmet. Jag med mitt återbruk – som i mina ögon har hög status. Och de andra med bittra minnen från de sista aktionerna när saker som tagit timmar att sy slumpades bort till vrakpriser. De hade idag prissatt sina vackra broderade tändsticksaskar till 10 kr!! Den hemkokta marmeladen var billigare än på Coop. En jag känner berättade hur hon sytt väskor med foder och fickor med blixtlås som gått för 20 kr. Där någonstans gav hon upp. Att pengarna går till välgörande ändamål verkar vara helt borta ur folks medvetande.

Jag uppfattar att detta med att sy egna kläder har väldigt hög status, ur mitt (något internetbaserade) perspektiv. Om man följer bloggar vet man att symaskinerna vi använder kostar massor och att handla tyger är rena lyxshoppingen. När min mamma var ung var att gå på en sykurs ett sätt att komma bort lite, göra något utanför hemmet, som ändå stämde in på ett hemmafruideal. Ännu längre tillbaka var att sy och laga kläder ett nödvändigt ont, att köpa nytt tecken på välfärd. Nu är det annorlunda. Jag syr inte för att att spara pengar och jag har både ett spännande jobb utanför hemmet och ser sömnaden som ytterligare en berikning i mitt liv, synnerligen frivilligt. (Jag hörde förresten på radio att modeoraklet Sofi Fahrman är uppväxt i sin mammas hemsydda kläder.)

Nej, det är konstigt detta med hur olika det kan vara hur man värderar saker. Jag köpte den här prylen (mors julbrev), från loppishörnan på julmarknaden. Man fick själv bestämma vad man ville betala. Jag värderade detta synnerligen ohippa pysselkit till 50 kr. Det går till skolböcker i en skola i Sudan. Jag värderar högt att någon engagerar sig i skolgång för alla, och att sitta och pyssla med mina barn är en syssla jag värderar väldigt högt.

Jag tycker överlag att syföreningsaktiviteter borde uppvärderas. (Tänk sedan ett genusperspektiv på detta, så blir det än mer angeläget!) Det borde väl vara som öppna förskolan för vuxna. Daglediga föräldrar, ta med era barn och låt dem leka och pyssla under tiden. Testa tygtryck, byt mönster med varandra, prova virkning… vad vet jag. Det låter kul. Men jag vet ändå inte, jag fortsätter kanske trots allt med min egen ”syförening” här hemma. Det är svårt att hitta människor med samma intresse, samma värderingar och att känna samhörighet i IRL (in real life).

Annonser

3 thoughts on “Tingens värde, några tankar

  1. Verkligen sant…man vill ha billigt skräp. Nytt varje år. Kämpar själv mot detta beteende! Men just att det går till välgörenhet borde ju få folk att gå igång. Om nu inte det faktum att det är fint hantverk får igång dem…Ditt måste varit finast! Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s