Hello kitty får en kompis och klättrar i träd

BildDet här är en av anledningarna till följande t-shirt: Ett par hello-kitty-strumpbyxor med hål i. Hello Kitty är en söt och gullig katt och min dotter har fastat på varumärkestuggummit och älskar Hello Kitty. Varje gång hon ska välja kläder själv har hon valt de här strumbyxorna, hennes enda hellokittyklädesplagg (och det är inte jag som har sytt dem eller ens köpt dem :-)). Två gånger har de nu gått sönder. Första gången lagade jag dem, andra gången la jag dem i en av högarna i syrummet och tänkte att de kanske gick att återbruka på något sätt.

Det jag eventuellt har emot den lilla söta katten är att den är starkt förknippad med flickor och att den inte har en mun. Och den gör i princip ingenting (bildgoogla ”hello kitty” och finn att hon som mest seglar på ett moln). Den är söt. Punkt. Jag kände att jag ville ta den här rosa lilla filuren och gå vidare på något sätt. Kanske på en motorcykeltur? Nja. Vad gillar katter? Klättra i träd förstås. Jag letade bland tyglapparna och satte ihop ett träd och ett coolt rep av ett gammalt skosnöre. Jag visade det för min dotter och frågade vad hon tyckte.

”-MEEER Hello Kitty på den mamma!”, blev svaret.

Ok. Det är klart, det kanske inte är så kul att klättra i träd själv? Så jag klippte ut en Hello Kitty till och satte uppe i trädet. Med totally stable och allt. Det är kul att sy applikationer! Och här har vi nu två små katter som faktiskt kan göra något, prata om något vettigt och säkert protestera och säga nej också.

Bild

Material: Idel återbruk av andra gamla t-shirts och så de gamla strumpbyxorna då, samt diverse.

Mönster: Tröjan har jag klippt efter en raglanmodell i Ottobre, samma som den här, men med kort ärm och en rejäl mudd i halsen istället för kantband. Ärmarna och fållen gjorde jag med snabba overlocksättet för jag orkade inte trä om maskinen till tvillingnål ikväll.

I morgon börjar inskolningen på dagis.

Annonser

Gör upp, gör klart, i morgon är det höst!

Såhär sista kvällen på semestern (jag har i och för sig jobbat en vecka, men nu ska min man börja, liksom lillan, vilket gör att det det drar ihop sig från magtrakten och ända in i syrummet) – nu eller aldrig gäller det att göra klart allt som ligger i högar, städa upp, fixa till, rusta…. Så är känslan i alla fall. Men typiskt nog börjar jag alltid i den minst rationella änden, och i det här fallet blev det att passa på att göra klart den här som jag började på i början på sommaren

Det enda som fattades var banden. Anledningen till att den inte blivit klar är att jag provade den på min dotter och tyckte att den var för urringad, även som sommarklänning, och ville därför ha något neutralt att använda under, typ en vit t-shirt. Så nu behövdes alltså en vanlig t-shirt också, vilken nu är klar – se nästa inlägg!

Mönstret: Sykurser.se

 

Tunika i stl 170

Så var vi hemma från den underbara semestern till Luleå. Mestadels hölls vi på en öde ö (nja, inte helt öde, dock väldigt fri från symaskiner och tygaffärer, däremot full av blåbär, inte så mycket mygg, men underbara kusinbarn). Efter att ha plaskat i havet och rensat blåbär i tre dagar var det dags för tonåringarnas (och deras mammas) önskan att hänga lite i Luleå city. Vi drog in med båten till stadsparken och tittade på härliga musikuppträdanden. När vi skulle åka hem var det bussen som gällde, och när vi nått busshållplatsen visar det sig att vi står på en trafikerad väg med 17 minuter tills bussen ska gå och en 3-åring som inte är det minsta lätt att stå stilla med på en busshållplats under sådana oceaner av tid. Man blev liksom tvungen att lyfta blicken och tänka snabbt – vad kan vi hitta på – nu – i sisådär 16,5 minuter?? Då visar det sig att vi står mitt utanför Ohlssons tyger! En händelse som ser ut som en tanke. Jag drar med mig hela sällskapet och rusar in. Nu var det ju verkligen inte därför vi åkte till Luleå – för att köpa tyger – men jag tog det här gyllene tillfället i akt att låta min systerdotter välja ett tyg som jag kunde sy något åt henne i. Lagom till att hon ska börja högstadiet. (Hur tänkte jag?? Vill man ha hemsydda kläder när man börjar högstadiet, hm, det är frågan ;-)). Hon valde ett jättehäftigt tyg som påminner mig om plastmuggar i sommarstugor från 1970-talet…

Vi diskuterade om det skulle kunna bli en luvtröja eller en t-shirt, men det måste ju bli något jag har mönster till och som tyget passar till. Jag hittade ett karaktärsstarkt mönster ur tidningen Ottobre 5/2012 (senaste). Klippte till, sydde ihop, och provade. K_A_T_A_S_T_R_O_F! På mig satt klänningen som en gravidklänning. En mer missanpassad storlek kan jag inte tänka mig. Jag ringde och frågade om lite mer exakta mått. Det visade sig att den var ca 15 cm för bred!

Jag mätte, klippte av sidorna och sydde ihop den igen. Men nu har jag smärre ångest för att den å andra sidan har blivit för smal. Vad lär man sig på detta? Sy aldrig till någon där det inte finns ett PLAGG att jämföra med under sömnadsgången, som man vet passar. Nu ska jag lägga den här tunikan på lådan och hoppas på det bästa!

Svampmössor

Att sy mössor går verkligen blixtsnabbt – om man har rätt storlek på mönstret – annars får man göra om och göra om och det blir aldrig klart! Men här är några som blivit färdiga i alla fall. Syskonmatchade mössor till två bröder, ca två och fyra år, som behövde lite uppmuntran, och en vändbar mössa med velour och trikå. Den vändbara mössan är en bonus till beställningen som min kusin gjorde eftersom det blev mycket tyg över. Den ska alltså matcha den här.

Material: Allt från Tygposten i Skövde.

Mönster: Eget, men hjälp av möss-tut jag läst runt om på internet (se min länklista i högerspalten).