Sy kläder och bära hemsydda kläder

Det är skumt det här med att jag, och faktiskt många andra också (ofta extremt pressade småbarnsmammor) lägger så enormt mycket tid på den här hobbyn – att sy. Det är så totalt irrationellt. Inte är det för att tjäna pengar i alla fall. Nog för att materialkostnaden är ganska liten när man syr små plagg, men på en bytardag, tradera eller second hand kan man ju lätt köpa plagg i tjugokronorsklassen och fylla garderoben med. Det handlar inte om det. För mig är det känslan av att stänga in sig i ett rum och starta upp ett projekt, utestänga resten av världen, inte bli avbruten och sedan hålla på tills det är färdigt. Underbar känsla. Så mycket annat under dagen är så sönderhackat. Kan det vara så att man reser sig från stolen minst fem gånger under en lunch t.ex.? Det är stressigt. Att gå till symaskinen när barnen har somnat är den ultimata avkopplingen. Sedan om plaggen går att använda är det ju bonus 🙂

Och så är det något med hemsydda plagg. När jag häromkvällen satt och jobbade med ett par röda shorts (se nästa inlägg), så fick jag plötsligt en flashback. En gång har jag bestämt sytt ett par väldigt liknande shorts… närmare bestämt i syslöjden när jag var tretton år (alltså ca 100 år sedan!). Vilka spår det har satt! Just de här röda shortsen var randiga på längden. När jag det året skulle börja i en ny skola tänkte jag ut en outfit till den i mitt tycke nästan livsavgörande första skoldagen i nya klassen. Den outfiten bestod av de här rödrandiga knälånga shortsen matchade med en röd t-shirt som jag vunnit i ett klubbmästerskap i orientering. Assecoar till det röda var en gul portfölj av plast! Ganska otroligt val kan jag tycka nu så här långt efteråt, men jag minns känslan. Ett hemsytt plagg är garanterat eget. Det är en slags identitetsmarkör som signalerar jag-går-min-egen-väg. Kanske är det lite därför man gillar det här med sömnad också. Man vill att ens barn ska vara fina och ‘unika’. Det lustiga med det är att utbudet av trikåtyger (som man har t.ex. till toppluvor till barn) är så otroligt begränsat, så för den invigde (läs – den som har följt sybloggar ett tag, som jag :-)) syns det lång väg när en hemsydd toppluva dyker upp. Det är djungeltyget eller molntyget eller elefanttyget… Hur många webshopar med ‘unika mössor’ kan det finnas egentligen?? Alla som syr själva verkar ha ungefär samma smak. Alla verkar ha något slags retroideal, inklusive jag själv. Inte så jätteunikt, men ändå, i ett större sammanhang kanske lite modigt också.

Annonser

2 thoughts on “Sy kläder och bära hemsydda kläder

  1. Så syr man själv så får man välja färg, mönster å form på plagget. Det är många gånger man hittat nått man gillar men det är i fel färg eller mönster =0) Skulle lätt sy alla kläder om man vart lika duktig å haft tid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s